Stefans fru Monica här igen.

Just nu håller hela familjen på att omfokusera fokuset på kommande levertransplantationen...det känns som den bara skjuts längre och längre fram i tiden för varje kontakt med sjukvården...Stefans telefonsamtal med sin Mag- och tarmläkare här Kalmar lämnade oss mest i en förundran över varför läkaren hade behövt motivera och trycka på att Stefan verkligen behöver den där transplantationen...börjar de på Sahlgrenska tro att Stefan är piggare och blivit friskare??? Ja, vad ska man säga...när man lever vid sidan om och ser hur han på dessa två år bara mår sämre och sämre. De som bedömer och avgör på Sahlgrenska får väl läsa den här bloggen...Stefan har ju skrivit om sin vardag här i ett år och tre månader...

När jag pratade med koordinatorn så sa hon ju att när ett år på väntelistan gått så börjar väntetiden spela in när det gäller prioritering...är det så att de vill plocka bort honom nu??? Hoppas ju att Stefans Kalmarläkare uppfattat fel och att det handlar om att Sahlgrenska vill ha in ytterligare info för att kunna prioritera.

Ont om organdonatorer, finns det tillräckligt med personal?, levervärden stabila nästan lite bättre...många tankar snurrar. Känns jättesvårt att ställa om till en ytterligare väntan på ett halvår till...men finns inget vi kan göra mer än att vänta...man känner sig maktlös och uppgiven...men vill inte ge upp...vi måste fortsätta kämpa, finns liksom inget annat...svårt att beskriva hur jävlig denna väntetid är, svår att förstå om man inte själv upplevt det...jag hoppas verkligen att INGEN av er kommer behöva uppleva det här. 

Vi kan alla hjälpas åt och sprida MOD (MerOrganDonation)s budskap, ta ställning till organdonation, gör din vilja kända!

/Kram från Monica