Om

Denna bloggen handlar om mig, Stefan Svallhed, en 40-åring som i februari 2014 fick diagnosen primär skleroserande cholangit, PSC, som är en autoimmun, kronisk sjukdom i gallgångarna som det inte går att bota på annat sätt än med en levertransplantation. Våren 2015 var alla undersökningar klara för att en utredning om levertransplantation kunde göras på Sahlgrenska i Göteborg och från 2 april 2015 är jag uppsatt på väntelistan för att få en ny lever. Jag beskriver nu hur mina tankar och funderingar går medan jag väntar på att de ska hitta någon lämplig donator samtidigt som jag redogör för hur jag mår, både fysiskt och psykiskt. När väntan på samtalet är över och operationen är klar kommer jag gå över till att skriva om återhämtningen efter och slutligen om målet att åka ett tredje Vasalopp och glida i mål i Mora.

Kontaktformulär

Visar inlägg från januari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Sista dagen!

Hej Amanda här igen! 

Idag är sista dagen jag skriver här för denna gången. Jag kanske tar över någon annan gång igen. Denna vecka har varit rolig, det har varit skönt att få ut sina tankar någonstans. Jag har tänkt väldigt mycket mer på pappa och vad som kommer att hända i framtiden under denna vecka och jag tror att det har varit bra för mig.

Jag har egentligen inget att skriva idag men jag önskar bara att pappa ska bli frisk så jag bara kan få höra honom säga: Nu är jag frisk. 
Jag vill se honom åka iväg med sina rullskidor och komma tillbaka med ett leende på läpparna och att han ska säga att han klarade det och att han verkligen mår bra igen. 

Detta med att pappa är sjuk är en sak som tär på hela familjen dag ut och dag in, så det ska bli skönt att få loss en sten på axlarna och kunna tänka på annat sedan när han är frisk. Det ska bli skönt att kunna planera sitt liv igen och alla saker vi ska hitta på när han bli frisk, för just nu kan vi inte planera någonting för pappa kanske blir opererad och då måste vi vara hemma så han fort kan ta sig till Göteborg. Jag är en tjej som älskar att planera upp mitt liv och nu kan jag inte det och det känns jobbigt.

Jag vill ha tillbaka min pappa.

Har nästan glömt hur det var innan

Hej Amanda här igen! <3 

Man brukar ju alltid prata om en massa minnen som man kommer ihåg när personen var frisk, men jag kommer knappt ihåg hur det var innan pappa blev sjuk. Det känns som ett helt liv sedan har var frisk. Det känns nästan sorgligt när jag tänker på det för det är ju ändå inte så länge som pappa verkligen har varit sjuk.

Det jag tänker på är när vi är i simhallen eller på en badplats. Då så kastar pappa upp mig från vattnet från sina axlar eller så tar han sina händer under fötterna på mig och kastar upp mig. Visst jag var liten då men jag tyckte det var roligt och det kommer jag ihåg.

Men allra mest tänker jag på hur mycket han brukade skratta och att inte brukade ligga ner när vi hade gäster. Han brukade sitta med och prata mycket mer än han gör nu. Jag saknar hans skratt och hans prat. Jag vet att just nu så klarar han inte av att vara på bra humör hela tiden när vi har gäster och jag förstår honom för det är väldigt ansträngande att vara social för det har jag också märkt. 

Jag tror att jag kanske är rädd för hur det kommer bli efter operationen för att det känns som att det var så länge sedan jag hade en frisk pappa och då vet jag inte riktigt vad man gör men en pappa som är frisk. Ska man tänka på något annorlunda sätt eller kan man bara köra på sitt egna race? Ska man ta det lugnt eller ge allt man har?

Men jag har glömt hur mycket roligt och hur mycket vi skrattade ihop innan han blev sjuk. Jag har glömt vad vi brukade göra när han var frisk. Jag har glömt hur det är att ha en frisk pappa.

Anställningsintervju

Hej Amada här idag igen!! <3 

Nu är det så att jag kanske också får sommarjobba på Astrid Lindgrena värld!!!! Igår så fick mamma ett mail om att jag skulle på anställninginterjuv på hotell Ronja, hon försökte väcka mig men jag sov redan. Idag på morgonen så sa hon att mamma ville visa mig en sak och så började hon filma mig och då fattar jag ju att det är något men inte va det var, och då ser jag att det ligger en lapp på min plats med Astrid Lindgrens Värld loggan på och mitt hjärta börjar slå allt snabbare och snabbare, pulsen blir allt högre och högre. Sedan ser jag att står det att jag ska på anställningsintervjun på hotell Ronja för att bli säsongsarbetare på ALV!!! Jag blev först helt chockad för att jag trodde att mina chanser att få jobb där är lika med 0, men sedan börjar jag verkligen förstå va som står på lappen och då känner jag hur glädjen sprider sig i hela kroppen på mig och jag blir så glad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Detta var en sak som jag behövde mitt i all denna väntan.

Nu sitter vi här i Vimmerby och väntar på att Isaks återträff med resten av barnskådespelarna ska sluta, och det fick mig att tänka på ett speciellt minne som jag har från Astrid Lindgrens värld i sommar.

Pappa och jag satt och kollade på Birk och rövarna och det hade blivit dags för improtid. Då kommer Lovis helt plötsligt fram till oss och visar ett par smultron som hon har hittat i skogen. Pappa och jag tittar på smultronen och tänker inte mer på det. Jag hade sett under sommaren att rövarna har gjort så att en rövare dansar, visar något med mera, medans en annan rövare "rövar" bort saker som står bakom dom. Då ser jag i ögonvrån att någon kommer bakom oss, jag tittar vem det är och då ser jag att det är Joen som kommer bakom oss. Då så säger Lovis till mig att titta när hon dansar, men jag försöker säga till pappa att han tar våra grejer men han tittar bara på Lovis smultron och lyssnar inte på mig. Men sen så hör vi hur Mattis säger bra jobbat till Joen, och då lyssnar pappa och börjar kolla bakom sig och ser att Joen håller upp två påsar. Våra påsar. En med äpple och den andra med kycklig. Då säger pappa: Du kan behålla äpplena men kycklingen vill vi har tillbaka. 

Jag tror att jag minns det så mycket för att det var roligt och att det är en gång i sommras som pappa inte verkade vara så sjuk som han är. Den dagen och det ögonblicket satt han upp istället för att ligga ner, han lät inte sjuk när han pratade med Lovis och han skrattade. 

Tack för mig vi kanske hörs imorgon!!! <3  <3  <3  @-}-- 

Bästa sommaren någonsin

Hej, Amanda här igen!! <3 

Jag kunde inte skriva en hel vecka här ( inte ens en halv vecka ) utan att nämna sommaren 2015. 

Som ni kanske vet så var vår familj nästintill hela sommaren på Astrid Lindgrens Värld för Isak jobbade där som Birk. 
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att ni verkligen ska förstå hur lycklig jag var under denna sommaren, men jag ska försöka.

Allt började när vi åkte på audition för att provspela och det var då alla minnen från när jag var barn kom fram och vi var där, så då började jag förstå att jag hade längtat till ALV sedan mitt senaste besök 2009. Hela sommaren var jag så lycklig och hela vår familj fick fly in i sagornas värld hela sommaren lång.

Inte för att låta elak mot pappa men jag tror att Mattis blev som en papparoll för mig i somras då pappa inte orkade vara ''pappa''. Jag kände bara att hela sommaren slapp jag tänka på alla mina problem. 
Ja, jag har en sjuk pappa men jag är fortfarande en tonåring med problem med typ allt från killar, vänner och kläder, men denna sommaren så brydde jag mig bara om nuet. Jag har alltid kämpat för att leva i nuet och inte tänka på vad alla andra tycker och tänker om mig och denna sommaren var det första gången jag lyckades att bara tänka på mig och bara leva. 

Jag tror att jag tycker denna sommar var den bästa för att jag jämför med sommaren 2014 för då var jag ledsen hela sommaren och då blev denna sommaren den raka motsatsen och jag var glad hela sommaren och uppskattade livet mer än någonsin.Jag känner att denna sommaren har fört vår familj mycket närmare varandra och att jag nu förstår mig på hela familjen mycket bättre än vad jag gjorde innan och det känns så skönt.

Men jag vill bara tacka alla som var på ALV sommaren 2015 och hjälpte mig att glömma bort alla problem och allt jag behövde tänka på som jag inte gjorde.  Jag är bara så glad att jag fick uppleva denna sommaren, med alla snygga skådisar och bra skådisar också. Jag var liksom inte där utan jag var på platsen där dom spelade. Allt jag ville var att glömma allt som hade hänt och allt som skulle hända och det var precis vad denna sommaren gjorde. 

Jag känner att detta inlägg blev väldigt rörigt, men jag har så mycket att säga om denna sommaren och allt vill liksom komma ut på en gång och då blir det svårt att formulera sig bra. Men jag hoppas att ni ändå fick en inblick av hur min fantastiska sommar var och jag hoppas på en till för vi ska åka på audition!!!!!

Denna sommaren kommer jag bära inom mig till livets slut. ;-) 

Tack för mig vi kanske hörs imorgon!!! <3  <3  <3  @-}--  

Tänkte avsluta detta inlägg men en mycket bra bild som förklarar det mesta av allt jag skrev innan.

Tagen av en mycket bra fotograf, även kallad min pappa Stefan Svallhed. <3 

Svårt att sätta mig in i samma sits som pappa

Hej Amanda här idag igen!  <3 

Jag har så svårt att sätta mig in i den sitsen som pappa är i att inte orka göra något, visst ibland har väl alla såna dagar där man bara vill ligga i sängen och få allt serverat men sedan när man har gjort det och fått upp energin igen så är man igång igen och är uppe på benen. Men pappa kan inte det för hans sjukdom tar upp all hans energi, han känner så som vi kan känna en hel dag och aldrig få den där överskottsenergin som vi kan få efter att bara ha legat stilla. Detta har jag svårt att sätta mig in i, ibland känner jag mig dum för att jag inte kan sätta mig in i den sitsen. 

Jag har också svårt att förstå hur det känns när han säger att han har ''den där sjukdomskänslan'' och att han inte blir av med den, för jag är inte sjuk så ofta och jag har inte varit det på länge så jag kommer knappt ihåg hur det känns att vara sjuk. Men av att döma av pappa så känns det ganska skönt att inte vara sjuk även om det är en liten förkylning så kommer man inte orka hjälpa pappa lika mycket och då får jag dåligt samvete. 

Jag kommer också att var rädd när han har opererats och jag blir sjuk så kommer jag bara hålla mig nere i mitt rum och inte våga gå upp för då kanske jag kommer smitta pappa och då kommer han bli jättesjuk och då kommer jag få ännu mer dåligt samvete.
Jag kommer också vara nervös när han kommer hem efter operationen för då vet jag varken hur han eller jag kommer att reagera och det skrämmer mig mycket. 


Tack för mig hörs imorgon!! <3  <3  <3  @-}-- 

Äldre inlägg