Om

Denna bloggen handlar om mig, Stefan Svallhed, en 40-åring som i februari 2014 fick diagnosen primär skleroserande cholangit, PSC, som är en autoimmun, kronisk sjukdom i gallgångarna som det inte går att bota på annat sätt än med en levertransplantation. Våren 2015 var alla undersökningar klara för att en utredning om levertransplantation kunde göras på Sahlgrenska i Göteborg och från 2 april 2015 är jag uppsatt på väntelistan för att få en ny lever. Jag beskriver nu hur mina tankar och funderingar går medan jag väntar på att de ska hitta någon lämplig donator samtidigt som jag redogör för hur jag mår, både fysiskt och psykiskt. När väntan på samtalet är över och operationen är klar kommer jag gå över till att skriva om återhämtningen efter och slutligen om målet att åka ett tredje Vasalopp och glida i mål i Mora.

Kontaktformulär

Visar inlägg från juni 2017

Tillbaka till bloggens startsida

Kort dagbok

Igår kom en lapp som jag kunde hämta ut min dagbok så efter att jag lämnat denna veckas blodprov körde jag runt Ica och hämtade den. 
Med stora förväntningar öppnade jag den och läste. 
På första sidan står det att jag kom dit den 29:e efter en transplantation och att jag efter omständigheterna mådde väl. Efter en rutinultraljud såg de att jag hade en trombos i artären till levern och att jag blev inkörd till operation igen. 

På sida två står det att jag kämpar tappert och att jag är väldigt törstig men att de inte får ge mig något att dricka efter läkarordination. Jag hade stått upp och det hade gått bra. Jag hade tydligen också varit på toa, det enda jag glömt bort av det som står i boken. 
Mina värden är bra och allt ser bra ut även om jag är trött och tagen vilket inte är så konstigt efter två så stora operationer på så kort tid. 
Monica är här hos mig står det samt att en läkare har varit här och förklarat varför jag har ont i höger sida. (Behövdes det??? Efter en transplantation och ytterligare ett ingrepp.) 
På sista raden står det att jag åkte till avdelningen 2/12 kl 14:15


Idag jobbar jag sista dagen innan semestern. Det känns bra att få ett avbrott nu efter tre månader på jobbet för sedan komma tillbaka och (förhoppningsvis) klara hela höstterminen utan sjukdom eller andra problem. ✊🏼✊🏼

Jag har fortfarande inte fått tillbaka all energi efter virusinfektionen så träningen har fått vänta men på söndag hoppas jag kunna börja igen. 
Imorgon är det dags att representera MOD igen på Malkarsdagen. Vädret är inte det roligaste samt att bemötandet från ansvarig arrangör har varit dåligt gör att mitt engagemang inte är lika stort som vid Lindsdalsdagen. Men jag kommer göra det jag kan för att så många som möjligt ska anmäla sig till donationsregistret så ingen ska behöva dö i väntan på ett organ. 

World transplant games

Igår (tror jag det var) invigdes årets world transplant games i Malaga i Spanien. 
 

Den här bilden har jag lånat från transplant swedens Facebooksida. Igår såg jag att det var svenskar i farten med 5km löpning och squash och idag var det 5km tempo i cykel. 

Ingen aning om hur det har gått för svenskarna men bara att få titta på bilderna från spelen är härligt. Tänk om jag någongång får möjlighet att medverka själv. Det skulle vara stort! 


Jag önskar alla deltagare (mest de svenska så klart) lycka till i en tävling där alla redan är vinnare eftersom de har fått livet åter tack vare varsin hjälteängel. 💕


Jag har inte kollat på länge om det är bestämt var vinterns arrangemang ska hållas men mitt mål för vintern är Vasaloppet. WTG kommer tidigast att hända om två år. Om jag kunnat träna ordentligt och att det inte arrangeras alltför långt bort. 

Bloggstart på Vasaloppet.se

Idag fick jag hjälp av personal på Vasaloppet för att komma igång att blogga även där. Jag började med att gå tillbaka och berätta lite om när jag åkte Vasaloppet 2012 och -13 och hur jag märkte på kroppen att något stod fel till i kroppen. 

Gå gärna in på Vasaloppet.se och läs de närmaste dagarna innan jag har hunnit berätta ifatt så får ni en repetition av vad som hänt de senaste åren. 

Chefen på jobbet pratade med mig idag angående nästa läsår, hon ville försäkra sig som att jag inte kände mig åsidosatt eller att de inte tror på att jag ska komma tillbaka till heltid för att de sett till att det finns en backup för mig. Jag känner mig absolut inte något av detta, snarare tvärtom. Jag känner att hon verkligen bryr sig om mig och vill mig väl. Hon ser till att jag inte går på för fort. Hon använde dock ordet som jag är så less på att höra så jag kan spy åt det.... 
Kan ni gissa vilket ord det är? 



TÅLAMOD

Det är en bristvara hos Stefan Svallhed, jag har haft mycket tålamod de här snart sju månaderna men jag vill att det ska flyta på nu. Chefen gjorde en intressant jämförelse när jag sa att det är lång tid med dessa sju månader, det är inte ens en graviditet sa hon. Ser man på det från den synvinkeln så visst. Det tar nio månader att skapa ett nytt liv, jag håller också på att skaffa mig ett nytt liv. Hon poängterade även hur långt jag ändå har kommit på dessa ca 200 dagar. 

Efter jobbet ikväll tog Monica och jag en liten promenad, första sedan febern slog till och det känns skönt, bara kroppen håller med om det imorgon. Men om det blir jag väl varse tids nog. 

Fick mina intyg av läkaren idag tillsammans med en kallelse till honom i mitten av juli och en lapp där det stod att jag ska fortsätta lämna blodprov varannan vecka. Om inget händer... 


Luktade valla

Midsommarafton var vi hemma på förmiddagen och åt potatis-och-sill-lunch innan vi åkte över till Öland och firade tillsammans med kompisar. Det var första gången på tre år vi firade tillsammans med andra så det känns bra att kunna göra det igen. 
Efter jordgubbstårta var det dags för en brännbollsmatch tillsammans med grannarna. Jag kunde vara med även om jag inte sprang så fort så kom kag runt några gånger. Jag träffade iallafall bollen bra varje gång, det satt kvar någorlunda. 

Vi körde vuxna mot barnen och vår brännare på andra omgången var för snäll så barnen lyckades vinna. 

Det var trevligt att kunna vara med som vanligt trots de senaste veckornas sjukdom. 

Igår somnade jag om efter att ha tagit mina morgonmediciner och när jag hörde Monica vakna försökte jag klura ut hur länge jag sovit. Det jag kom fram till var att klockan kan vara allt mellan 8:30-10, jag hade ingen aning om hur länge jag sovit. När jag tittade på klockan var den nästan elva. 

Monica och jag hade bestämt att vi skulle ner till mamma och hjälpa henne lite med hennes flytt så det blev till att skriva och meddela att vi blir sena... 

vi plockade ihop ett släp med prylar som skulle ner till hennes nya hem alltmedan de nya husägarna redan började flytta in sina saker. Mamma har städat och gjort klart allt utom köket där det mest är rengöringsgrejer kvar så de andra rummen var klara men det kändes konstigt att de flyttade in massa saker innan mamma är helt klar. 

När vi lastat av nere i det nya lastade vi på det vi skulle ha med oss hem till oss. Det blev en full bil och ett halvt släp. Vi som redan har fullt. Det blir till att byta ut mot det vi har. 

Här står jag och mamma utanför hennes nya hem. Det kommer bli toppen! 

Klockan var tio innan vi kom hem så vi packade ur allt idag. Lagom när regnet kom... 

Bäst som vi höll på att packa på släpet kom en fotbollskompis och pratade en stund och det var verkligen kul att prata gamla fotbollsminnen en stund!

Nu till rubriken, på ett av bältena i bilen hade en knopp som håller fast själva den delen du knäpper fast bältet med lossnat och för att få dit en ny behövs det att man smälter fast den. Vi använde ett gammalt strykjärn och när Monica satte igång det började det ryka och osa tyckte hon medan jag blev alldeles salig då det var detta strykjärn jag använde för att valla skidorna med innan jag köpte ett riktigt vallajärn. Det hon upplevde som os tyckte jag doftade ljuvligt och mindes tillbaka till skidåkningen. Det var så pass att längtan efter snö trängde fram. 

Mitt mål med att kom under 100 kg var nära att nås midsommaraftons morgon då det stod 100,1kg på vågen men efter tårta och extra mat så hade det plussats på några hekto tills idag men hoppas på att snart få se tvåsiffrigt. Är dock lite rädd för att det ska bli som 2011 (eller möjligen 2012) då jag hade liknande situation fast det var 90 kg jag skulle under. Det var just midsommar jag kom som närmast men lyckades aldrig utan låg sedan på 92-93 kg hela tiden fram till att jag blev sjuk och vikten stack i höjden. Jag vill inte att samma scenario upprepas denna gång. 

Energin i kroppen går åt rätt håll men inte tillräckligt fort för att jag ska börja träna än. Vill veta att jag inte går på för tidigt utan att jag klarar jobba och vara hemma med familjen med energi innan jag börjar träna igen. 

Jag har fortfarande inte lyckats logga in på Vasaloppets blogg så jag kan börja skriva där. Den ligger ute på deras hemsida redan men det är inget jag kan göra. Monica har också hjälpt mig men inte ens hon kan och hon är duktig på sådana saker. Har mailat till min kontakt där och kan bara hoppas hon svara imorgon så vi kan lösa det så jag kan komma igång där också. 

Det blev långt idag men så blir det ibland. Imorgon börjar min sista jobbvecka innan semestern. 

Inlogg till Vasaloppsbloggen

Efter en ganska kämpig vecka på jobbet tar jag nu midsommarledigt. Krafterna efter febersjukdomen hann inte komma tillbaka, jag var nog lite för snabb att gå tillbaka egentligen. Men nu hoppas jag få tillbaka mer energi dessa lediga dagar. 

Efter att ha mailat in en ny bild till Vasaloppet igår kom det idag ett mail med lösenord till bloggen på deras hemsida. Ska bara lära mig hur jag gör... misslyckades vid första försöket och har inte hunnit med fler. Det får jag ta imorgon. 

Nu önskar jag alla en trevlig midsommar! 

Äldre inlägg