Som ni märkt har det varit tyst här den senaste månaden och jag har egentligen inget att skylla på varför jag inte skrivit. 
För att komma ihåg var jag jag tvungen att läsa igenom vad jag skrev sist och det var samma dag som jag blev utskriven efter senaste infektionen. Då fick jag en ny sorts antibiotika som kunde fe illamående men det slapp jag så det var inga problem och den gjorde sitt jobb för inga infektioner kom tillbaka. En annan fråga jag hade då var om infektionsläkaren skulle prata med min ordinarie läkare om hennes teori om att mina infektioner kan bero på att jag blir smittad istället för att det är gallgångarna som är anledningen. Svaret på det är att hon kontaktade honom men att han inte höll med. Den informationen jag fick från sköterskorna var att han skulle kontakta mig om det kunde vara så men jag har inte hört något. Sköterskan sa också att de olika läkarna har sina egna teorier baserade på respektive expertområde och infektionslökarna vill därmed förklara dessa infektioner med smitta medan min läkare tror på gastrologiska. 

Helgen efter min utskrivning bar det av till Stockholm och Solna för visning av två lägenheter. Att vi vill bo i just Solna beror på att vi båda fått jobb där, på samma skola. 
Det gick till så att Monica hade sökt ett jobb på en skola där och en intervju gick att orda på en lördag när vi skulle upp och titta på lägenheter och då passade jag på att presentera mig och fråga om de inte behövde en fritidspedagog också och det visade sig att det gjorde de. Min tjänst har nu ändrats till att bli en ”kombitjänst”, jag ska både undervisa och jobba som fritidspedagog. Det är inte klart än hur mycket av varje och vilka ämnen jag ska undervisa. Det känns skönt att det är klart. 

Vi hade hela tiden tänkt att vi skulle bo på södra sidan av stan för det är där vi mest har varit och har kompisar som bor där men ju mer vi tittade på pendlingstider och att vi båda nu ska jobba i Solna ändrade vi oss sakta men säkert.  Med infektionsläkarens ord om att det kan vara smitta jag blir sjuk av ringande i huvudet kom vi fram till att det kanske är bättre att vi lägger mer pengar på lägenheten och bor i närheten av jobbet så vi kan cykla istället för att trängas på tunnelbanan bland en massa sjuka människor. Så fick det bli och därför koncentrerade vi vårt sökande till norra delen, cykelavstånd till jobbet. 

Därför var det så viktigt att få komma hem på fredagen, så vi kunde åka upp och titta på lägenheterna den helgen. De låg jättefint med balkongen ut mot Ulvsundasjön och landande flygplan på Bromma flygplats. Den ena vi tittade på var jättefin medan den andra behövde en ordentlig upprustning. Tyvärr blev det ingen av dessa men letandet fortsatte. 

Eftersom vi inte kunde åka upp hela tiden så fick vi se några lägenheter via FaceTime och en av de såg väldigt fin ut och faktiskt gav vi några bud efter det. 

Det var bestämt sedan länge att Monica och jag skulle åka med kompisar och titta på melodifestivalens final förra helgen. Det var en tradition innan det att jag blev sjuk så det var också en sådan sak jag ville göra för att kunna se mig själv som frisk igen och nu fungerade det. Nu bar det sig så att Isak skulle på antagningsprov till Södra Latin den fredagen så vi körde upp redan på torsdagskvällen så han skulle vara utvilad och pigg. 
Efter att ha lämnat av Isak vid skolan åkte vi ut till Solna och skulle titta på omgivningarna runt den lägenhet vi sett via FaceTime och fortfarande var intresserade av. När vi är utanför huset ringer mäklaren och frågar hur vi vill gå vidare och när vi säger att vi är utanför kan han komma förbi och öppna så vi kan titta på lägenheten. 
Den kändes större än på bilderna och det visar sig att det inte bor någon där nu och alla vitvaror är helt nya och oanvända och lägenheten är uppfräschad och fin. Visst finns det saker som är mindre bra såsom små toaletter och gamla garderober men vi kan inte få allt så vi bestämmer oss för att fortsätta budgivningen. 

Efter att ha lämnat Isak vid stationen för hemfärd till Kalmar ringer mäklaren och säger att vi vunnit budgivningen och att vi ska komma in och skriva på. 
Den middag som var bokad tillsammans med kompisarna fick vi komma lite för sent till. 
Skönt att både jobb och boende är klart. Vi får nu 2,2 km till jobbet och 350 m till tunnelbanestationen så barnen lätt kan ta sig till sina respektive skolor.
Amanda sökte igår till sin biomedicinsk analytiker-utbildning och jämför vi hennes meritvärde med föregående års antagningar så kommer hon in med god marginal. Vad gäller Isak så ska han och jag upp en vända till nu i veckan för antagningsprov hos tre nya skolor. 

Av den anledningen ringde jag till mag o tarm i fredags och frågade om jag kunde börja äta antibiotikan ciprofloxasin nu i förebyggande syfte för nu får jag verkligen inte bli sjuk för vi har ingen plan b om jag blir inlagd. Men som väntat fick jag inte det. Vi håller tummarna att jag klarar mig. Enligt det intervall de senaste infektionerna kommit börjar det bli dags igen snart. Isak måste få chansen att visa upp sig så han kan komma in på sitt teatergymnasium. 

Det har tagit väldigt mycket energi allt detta letande, budgivande, ringande och frågande med massor av männniskor samtidigt som allt annat ska rulla på som vanligt så denna helgen har tillbringats i lugn och ro här hemma och nu låta allt sjunka in. Vårt äventyr är på väg att bli verklighet. 

Vi (jag) ser detta som ett treårsprojekt. Då har barnen slutat respektive skolor och antagligen går Amanda vidare med att börja jobba och Isak tror jag börjar på en folkhögskola inom teatern någonstans så får vi se hur Monica och jag känner efter det. 

Det blev inte så mycket om min sjukdom i detta inlägg men det har hänt så mycket annat istället. 

Idag öppnade anmälan till nästa års Vasalopp men jag väntar med att anmäla mig till något lopp. När jag, för två veckor sedan, tittade på Vasaloppet bestämde jag mig för att nästa år ska jag åka något lopp under vasaloppsveckan. Om det så ”bara” är kortvasan ska jag glida in under målportalen 2020. 
Närmare att köra från Stockholm till Mora än från Kalmar... 😉