Hematologens alla prover som togs när jag fick järn visade sig vara bra så i nuläget behöver jag inte göra något ryggmärgsprov. 
Effekten av järnet har inte slagit till i den grad jag trodde och hoppades utan kroppen segar sig fortfarande fram under protest med handbromsen i. Både innan och efter mina fyra timmar på jobbet ligger jag mest i sängen och läser. Monica vill gärna vi ska göra saker tillsammans men energin räcker inte till mycket. Huvudvärk har jag i stort sett varje dag, mer eller mindre. 
En fråga som sällan lämnar mitt huvud är: varför återhämtat jag mig inte??? Mina prover är jättebra, inget som förklarar det där. 
Det blir mentalt jobbigt när jag inte kan att förklara det för mig själv och inte heller få några besked av läkarna. 
Jag tycker jag är klen, gnällig och bortskämd som inte kan acceptera läget och faktiskt vara nöjd med hur livet är. 
Var på väg att skriva just nu i slutet av föregående mening men det är inte just nu, det har varit så här i fyra år. Det är ett långt just nu. 

Att kunna åka skidor var helt fantastiskt men det känns långt borta nu, att anstränga kroppen med rask promenad eller liknande finns inte på kartan. Förstår inte hur det gick till, hur kroppen tålde det. Kanske gjorde den inte det och jag får betala för det nu? 
Många frågor men inga svar. 

En kallelse till koloskopi har jag fått och den ska göras 6 april så jag får ta det lugnt med påskmaten. 

Jag har skrivit ett sms till kuratorn. Hoppas jag skickade till rätt telefonnummer, har inte fått någon respons. 

Nästa läkartid har jag 24 mars och kuratorn nästkommande dag. Räknar dock inte med några som helst besked eller nya förslag då utan det blir att vänta på resultatet från koloskopin innan nya beslut tas. Då hinner det gå en månad till. 

Vid denna tid förra året frågade jag någon av läkarna om hur de trodde det kunde se ut till skolstart, om de trodde jag kunde vara mer närvarande och kunna jobba som lärare och fick till svar att ”ja gudbevars det är länge kvar till augusti så det ska du kunna.” Nu är jag i exakt samma situation ett år senare men nu tänker jag inte fråga utan finner mig i att fortsätta som fritidspedagog och någonstans hoppas kunna jobba heltid efter sommaren. 

Igår kom det information från region Stockholm att Karolinska och Danderyd sjukhus ska ta fram en lista på de som är transplanterade och skicka en kallelse till de. De som delar hushåll blir kallade till den vårdcentral de är skrivna på. Vi transplanterade ska få mRNA-Vaccin medan de andra inte behöver få det. 
Om jag fattade informationen rätt så blir vi prioriterade även inom fas 2 så förhoppningsvis kan vi bli vaccinerade inom tre-fyra veckor. Men jag brukar ju vara för optimistisk med det mesta så dröjer säkert längre. 

Hoppas jag får mer energi kommande veckor och får vaccinet. 

Ta hand om varandra! ❤️💕