Det lyckorus jag kände i söndags hängde i hela dagen och när jag vaknade på måndagsmorgonen kändes allt bra också. Jag laddade för en ny tripp till Nybro och började valla om glidet på skidorna med den lite hårdare vallan jag köpt att ha under den jag åker på som därmed ska hålla längre (säger experterna i alla fall). Ju längre dagen gick desto tröttare och segare blev jag i både kropp och huvud. Timmarna på jobbet var långa och jag blev väldigt hungrig och när jag kom hem slängde jag i mig lite mat och gick sedan till sängs och sov någon timma eller två. Jag tog tempen för det brukar hänga ihop men den gick bara upp till 37,9. Visst är det drygt en grad högre än min normala temp  men det räknas inte längre som feber i min värld. 
Efter att ha legat i soffan resten av kvällen sov jag gott och den träningsvärk jag känt av var borta (nästan) på tisdagen. 
Kroppen var däremot inte pigg, verkligen inte och jag räknade definitivt bort onsdagens skidor och blev mer och mer konfunderad över kroppens reaktion. 

Även igår, onsdag, kände jag av baksmällan och bestämde mig för att fråga läkaren när vi träffas på måndag hur jag ska börja med träningen för att kroppen ska klara av det. 

Jag kände verkligen efter i söndags hur kroppen kändes efter de första 5 kilometrarna och när jag vilat en liten stund och druckit lite var det inga problem att ge mig ut på 2,5 km till. Tom när jag kom tillbaka från den kändes det bra. Inget tydde på att det blivit för mycket. Jag sa det tom till Mattias när hsn släppte av mig här hemma att det är helt fantastiskt att jag kunde åka 7,5km och att kroppen trots det känns så bra. 

Jag blev väldigt överraskad av den stora reaktion jag fick i måndags och att det tagit tre dagar att få tillbaka den energi jag hade innan skidåkningen. Det är först idag jag känner mig som vanligt igen. 

Den stora frågan nu är hur jag ska strukturera upp träningen nu i början och det är just det jag ska fråga läkaren om. Kan inte han hjälpa mig kanske jag får kontakta sjukgymnasterna igen. 
Är det bättre att träna tre gånger i veckan med högre belastning, och i så fall hur mycket och hur länge? Eller är det bättre att kanske träna fem gånger i veckan med lägre belastning och längre pass? Vad är mest skonsamt för kroppen? 

Jag vet att det är många som menar att jag ska lyssna på kroppen, den säger åt mig vad den klarar. Bevisligen gör den inte det på ett sätt som jag kan tyda. Jag hörde bara att det känns bra, kör du 2,5km till i söndags. Det är en kompetens jag inte besitter, att kunna tyda kroppens signaler. 
Träning går ju ut på att bli trött, det är hela målet med det hela. Det är tydligen en för svår balansgång för mig att hålla mig på rätt sida "trötthetsgränsen". Det behövs kanske någon som hjälper mig med det. 

Jag skulle vilja att någon sa tex att jag ska träna tre stycken en timmars pass i veckan där min puls inte får gå över 150 slag. Två konditionspass och ett styrkepass med fokus på bålstabilitet. 

Eller träna fem dagar i veckan och börja med raska promenader på 45 minuter de första tre veckorna. Efter det börjar du cykla ett par pass/vecka och sedan kan du stegra med att höja intensiteten på ett eller två pass i veckan med antingen rullskidor eller jogging. 

Vad blir bäst? Hur mycket återhämtning behöver jag? 

Vi får se vad läkaren svarar. 

Svaren på de proverna jag lämnade i måndags var "oförändrade med något stigande tendens" som jag skulle rubricerat de om jag var läkare. De två levervärdena som båda var normala förra gången hade stigit lite så den ena låg exakt på gränsvärdet och den andra några tiondelar över. Gallvärdena visade detsamma, liten ökning men sammanfattas som oförändrade i och med hur höga de varit. 
Jag tittade inte så noga på blodfetterna men OM jag tittade och kommer ihåg rätt så hade det som var högst senast (triglycerider) sjunkit i alla fall. 

En fråga till jag ska ställa till läkaren är om vad han tycker är viktigast för mig, att gå upp och jobba 75% eller att komma igång med träningen för jag tror inte jag har energi för båda. Efter skidåkningen i helgen börjar jag bli sugen på att börja träns lite igen men samtidigt vill jag ju inte få dessa bakslag. Då är det inte värt det. Det märkte jag dessa dagar. 
Kroppen kanske inte klarar träning längre? 

Vi får se. Hur som helst är jag oerhört tacksam och glad att jag är där jag är idag!! ❤️❤️❤️
Resten får bli en bonus känns det som.