Igår eftermiddag sa Monica till mig att så som jag var på akuten i måndags morse har jag inte varit sedan jag vaknade upp efter transplantationen. 
Jag var helt olik mig själv och orkade inte bry mig om något, vad de gjorde med mig eller vilka mediciner de gav mig och anledningen till de så jag var mycket värre än de tidigare gångerna med feber. 

Igår eftermiddag steg febern igen till 39,7 och frossa. Sköterskorna stod utan lösning så det var bara att härda ut och skaka klart. Alvedon, isvatten och blöt handduk på huvudet förkortade nog febern lite. 

I natt sov jag bra, trots drygt 38 vid läggdags, hela natten och vaknade feberfri men det steg några tiondelar efter frukost till 37,6. 

Idag på ronden fick jag förklaringen till mitt konstiga mående igår, blodförgiftning. Streptokocker har tagit sig ut i blodet och börjar växa där. Som tur är har jag fått rätt antibiotika från början så det ska väl snart besegra de där bakterierna men jag får ligga kvar på sjukhuset till CRP har börjat vända nedåt. När proverna togs i Göteborg var värdet <1, igår 9 och idag 129 så det steg snabbt. 
Hoppas bara det sjunker lika snabbt. 

Jag fortsätter få antibiotikan intravenöst så länge jag ligger här och sedan blir det tablettform när jag är hemma. 

Fortfarande verkar alla vara överens om att det är ERCPn som ligger bakom detta och det känns skönt så att det inte är något med min kropp som strulat utan det kommer av yttre påverkan. Så det borde inte vara något återkommande. 

Mina lever- och gallprover är normala allihop nu och det var länge sedan om de varit det samtidigt någon gång innan. Så visst borde ERCPn gjort nytta för innan den var gallproverna lite förhöjda. 
När detta är borta kan jag nog känna mig frisk igen. ✊🏼✊🏼