I torsdags gjorde jag en ny koloskopi och läkaren blev lika överraskad som jag att kallelsen kommit nu när jag brukar göra mina årliga kontroller på våren. 

Själva laxeringen gick bra men det är självklart inte särskilt roligt. Då jag hade eftermiddagstid denna gång skulle jag dricka all laxering på morgonen så det blev till att ställa klockan på 04:30 och sedan blanda påsarna med vatten och börja dricka. Efter att bara ha ätit lite filmjölk till frukost dagen innan spritter det inte direkt i kroppen av energi när klockan ringer. 
En liter laxeringsmedel plus en liter annan klar vätska på två timmar, sedan vila två timmar för att upprepa föregående en gång till. Då jag vid tidigare gånger med denna laxering tyckt att jag precis hunnit tömma tarmen innan det varit dags att åka iväg drack jag lite snabbare och tog kortare vila och det visade sig vara rätt då sista tarmtömningen kom i god tid innan avfärd. 

Som brukligt är fick jag ett par engångsbyxor med ett hål där bak att ta på mig inför undersökningen och sedan lägga mig på britsen. Sköterskan satte en nål och gav mig lite lugnande och det var faktiskt skönt att få. Undersökningen gick bra men det är lite groteskt att se på den där stora skärmen hur det ser ut där inne och vad läkaren gör. Hon hade lite problem att ta sig igenom tarmen och komma upp till tunntarmen och jag fick vända mig om många gånger och sköterskan fick trycka på min mage för att tarmen skulle hamna rätt men läkaren kom rätt tillslut. Den högra delen av tjocktarmen är mest inflammerad och det stämmer överens med hur det brukar se ut vid en PSC sa läkaren. Det är bara mild inflammation så inget akut. På vänstra sidan finns också lite inflammation. På vägen ut tog hon 11 rör med prover och för varje prov tas två ”nyp” med en klo de för in genom slangen så totalt 22 nyp där det börjar blöda lite vid varje nyp. 
Dessa prover tas på väg tillbaka och vid minst ett tillfälle såg jag blod komma uppifrån när hon tog ett prov. 
När allt var klart fick jag några ark papper att torka av den salva som använts men när jag bort pappret var det mest blod på det. När jag tittade ner på golvet såg jag att det proppade blod på golvet. Jag sa till sköterskan att jag blöder och fick till svar att det var ett fint kärl hon hittade. Jag  replikerade att det är ur rumpan jag blöder. När hon såg hur det droppade på golvet och på mina ben skyndade hon dig att hämta fler pappershanddukar. Jag tryckte upp de där bak men de blödde igenom direkt och fortsatte droppa så sköterskan hämtade en omgång till och en handduk och sa att jag skulle duscha av mig när det slutat blöda. Med handduken virad runt mig gick jag över korridoren till toaletten med dusch och satte mig på toalettstolen en stund innan jag duschade. 
Det hade varit en väldigt märklig upplevelse, att blöda så pass utan att känna något. Det gjorde inte ont någonstans och jag kände inte heller att blodet kom utan såg det bara. Väldigt märkligt. 

När jag sedan kom hem tog jag en riktig dusch! Lång, varm och skön och tvättade mig som jag aldrig gjort innan. 

Igår lämnade jag nya prover då jag fick ett brev från IBD (mag o tarm) att de ville ha ett nytt prov så att ”deras” medicin, azatioprin, ligger på rätt nivå. I entrén stod vi fem-sex stycken och väntade på att de skulle öppna och en kvinna hävdade att hon kom först medan en argsint äldre herre sa med bestämdhet att han visst var först. Det blev väldigt upprört innan kvinnan backade och lät den äldre herren vara först. När vi kom in och tog våra nummer lappar tryckte han fel och tog barnens kölapp… 
Idag ringde en undersköterska från transplantation och sa att jag fått ett recept på en ny medicin och jag fattade ingenting och frågade vad det var för medicin. Fick till svar att det var duroferon. Den känner jag inte till och frågade vad den är för men det visste han inte så han frågade läkaren och efter en stund kom han tillbaka och sa att det är en järnmedicin. Jag hade legat lite lågt i järn på de proverna som togs igår. Jag hävdade att jag som har konstaterad chrons inte ska äta järntabletter utan få det intravenöst men då gav undersköterskan upp på mig och gav luren till läkaren utan att säga något till mig. Läkaren blev nog lika överraskad som jag. Jag förklarade att jag alltid innan, både i Kalmar och här, fått järnet intravenöst när jag inte ska äta järntabletter men fick till svar att det är fullbokat på mottagningen närmaste tiden och att om två veckor kommer covid-19 öka så mycket att de inte vill ta in patienter om det inte är nödvändigt. Han tyckte jag skulle äta dessa och om jag får ont i magen ska jag kontakta de så får de fixa att jag får järnet intravenöst på vårdcentralen. 

Efter vårt samtal kollade jag provsvaren på 1177 och där stod det att det var IBD som ville ha mina järnvärden och inte transplantation. Jag ringde till IBD men deras telefonkö var full så skrev ett meddelande och förklarade vad läkaren sagt och frågade vad jag ska göra. Har inte fått svar än. 

Annars har jag haft problem att somna på kvällarna och sovit oroligt när jag somnat. Det har varit så sedan jag fick beskedet att läkarna bestämde att jag ska få göra en ny utredning. Det har satt igång någon konstig process i min hjärna tror jag. Samtidigt som jag fortfarande inte tror att det kommer bli något till slut har en förhoppning tänts och den konflikten i huvudet gör mig konstig. Leverläkarna har bokat in en tid den 21 december, samma dag som jag ska träffa transplantationsläkarna för 5-årskontrollen. Hoppas jag får mycket information då om vad som kommer hända och när för jag tycker det är svårt när jag inte vet så mycket. 
Men först är det kontroll av njurarna nästa vecka, 14 december. 

Jag får försöka ha ännu mer tålamod och vänta och se vad som händer. 

Ta hand om varandra! ❤️💕