I lördags, precis när Kalmars match börjat, kom en sköterska och sa att jag skulle byta avdelning för det blivit fullt på avdelningen. Jag skulle till leveravdelningen B42-44. Det var första gången jag var där. En trevlig avdelning med mycket bättre mat där patienterna kan välja på E-kost och ”vanliga” A-kost. E-kost innebär att vi får en förrätt, huvudrätt och efterrätt men väldigt små portioner. De erbjöd också halva portioner vilket är bra för det känns bra att äta upp det som finns på tallriken. Det var första gången jag åt upp allt på denna sjukhusvistelse. Trevlig personal som gav mig medicinen i tid. 


På måndagens morgon/förmiddag sa de att jag skulle tillbaka till transplantation igen. Jag hade precis fått den andra sorten antibiotika, den tar ca 90 minuter att få, så jag gick tillbaka med droppställningen och pumpen när den var klar. På söndagen började jag känna mig piggare än tidigare och att det vänt till det bättre. Crp hade sjunkit till 12 på måndagen så det stämde med hur jag kände mig. 

När läkaren kom in till mig hade inga svar från punktionen eller biopsin kommit än så det blev till att vara kvar en dag till. 
Idag var Crp nere på 7 och på förmiddagen kom sköterskan och sa att jag skulle få åka hem för de odlingar som togs på det de hittade i levern visar inget. (Som jag misstänkte hela tiden). Läkaren skulle komma senare. 
När läkaren kom sa hon att det inte visade något och att det antagligen bara var levervävnad. Jag får åka hem och behöver inte äta någon antibiotika alls då de inte hittar något som växer. Jag frågade vad detta innebär för mig nu, vad blir planen. Hon sa att det bara är att avvakta tills nästa infektion kommer men då protesterade jag och sa att det gått fem år nu och alla har avvaktat och sa att de måste komma fram till något konkret de ska göra, om det så är en utredning eller något annat, bara de gör något. 
Tyvärr var det inte samma läkare som förra veckan, han som var så positiv och övertygad om att de hittat något. Tur att jag inte trodde på att de hittat något för då hade jag bara blivit besviken ytterligare en gång. 

Sköterskan skrev ut mig och jag bad henne prata med min läkare inför det samtal jag ska ha nästa torsdag men fick då reda på att min läkare är tjänstledig ett halvår men hon föreslog en annan som jag tycker är bra så sköterskan ska, förhoppningsvis, prata med henne. 

Prover ska jag lämna på fredag och onsdag. 

Detta är första gånge jag åker hem från sjukhuset utan att behöva äta någon antibiotika men å andra sidan har jag aldrig legat inne i 16 dagar och fått intravenös antibiotika så länge. 

Nu är jag i alla fall hemma hos familjen igen och det känns härligt. ❤️

Vi får se hur länge jag klarar mig denna gång innan en ny infektion kommer. 🤷🏼‍♂️

Ta hand om varandra! ❤️💕