Efter att ha legat vaken till kl två inatt somnade jag till slut efter att ha funderat på att om jag blir opererad i slutet av augusti och räknar med tre månaders rehabilitering där riktig träning inte är aktuell så är vi inne i december. Vid den årstiden lär vägarna vara grusade och att åka rullskidor för första gången på så länge på grusade vägar är nog inget jag vill satsa på. Blir nog så istället att jag får bygga upp mig på gymmet på stakmaskinen för att sedan åka till svartbäcksmåla och köra på snö när de har sprutat klart med sina snökanoner. Jag började fundera på vem som skulle kunna vilja följa med mig dit första gången/gångerna. Kom fram till några alternativ, vi får väl se om någon av de är intresserad när det väl blir dags. Planerade tom vilken glidvalla jag ska ha och hur många lager jag ska lägga på...

När de tankarna sätter igång är det omöjligt att stänga av. 

Plötsligt vaknar jag av att fåglar skriker som bara den här utanför och ser i samma ögonblick att Sigge hoppar in med en kaja i munnen. Efter en jakt i köket med mig med en håv i handen och Sigge farandes efter så fick jag till slut ut fågeln. När det var klart var det bara till att ställa ordning på allt som rivits ner och dammsuga efter en glaslampa som gått sönder. 

Sedan var det bara att lägga sig och försöka sova igen men återigen började tankarna snurra. Denna gång började jag tänka på "tacktalet" efter att ha klarat Vasaloppet. Om jag började smågråta efter de tidigare loppen kan jag bara tänka mig hur det blir om jag klarar ett till! 

Jag tycker ändå jag håller hoppets eld inom någorlunda kontroll så även om jag tvingas vänta en bit in på hösten kanske jag klarar det utan att bryta samman. 

Idag passar vi på när Amanda är hemma och gör familjen komplett att ta en dag, iallafall några timmar, på stranden tillsammans. Det är skönt att ha henne hemma. Jag får nog försöka hitta lite skugga att gömma mig i. Det är varmt idag! ☀️☀️☀️