Dagarna på Öland var välplanerade med besök hos några varje dag, med avstånd och inga kramar eller handslag. Det var kul att hinna träffa så många på dessa dagar men det var svårt att veta till vem vi hade sagt vad till slut. På vår lista med matställen vi ville äta på vad det bara korvkiosken på strykjärnet som inte fick ett besök men det får vara godkänt ändå. 
På sista eftermiddagen, i måndags, kom en sådan där feberkänsla igen men efter två panodil och lite vila släppte det och jag kände mig bättre igen. På natten mot tisdag hade jag nog lite feber ändå men hittade inte mammas febertermometer förrän senare på morgonen och då visade den 37,5 och då kände jag mig bättre. Vår plan var att komma iväg ganska tidigt men då jag sovit dåligt på natten och sov bättre efter panodil på morgonen blev det förmiddag innan Monica och jag kom iväg hemåt. Jag hade skrivit ett meddelande till transplantation om hur jag kände mig, att jag haft ont till höger men högre upp än tidigare och på ett annat sätt, haft diarréer igen och att jag trodde jag hade feber och efter att ha fått ett konstigt svar där läkaren måste missförstått det jag skrivit blev jag dagen efter tillsagd att lämna nya prover såsom i fredags. Han sa även till mig att ta kontakt med mag o tarm i Solna för att se om svaren från koloskopin kommit. 
Jag cyklade till Karolinska i fredags och lämnade proverna och när det var klart kollade jag upp telefonnumret till mag o tarm men det stod att de inte hade några telefontider så gick dit och frågade. Då svarade hon som tog emot mig i dörren att hon ”bara” var receptionist och begick tjänstefel om hon gav mig några svar och läkarna inte hade tid idag. Så därifrån fick jag gå med oförrättat ärende. 
Innan läkaren hann ringa, som han lovade göra, loggade jag in på 1177 och läste av provsvaren. Lever- o gallproverna var alla inom gränsvärdet. För andra gången i rad med tre veckors mellanrum! Det har nog inte hänt tidigare! 👍 Då fastslog läkaren att mina problem inte kom från levern och det är ju jätteskönt och en stor lättnad. Stentarna gör därmed sitt jobb verkar det som. Crp låg på 10 och jag frågade läkaren om den lilla ökning kan förklara att jag inte känner mig pigg, att det känns som om jag kör på tredje växeln men inte kan växla upp och köra på femman. Han sa att om det är tarmen som spökar kan det räcka men skulle det bara vara en vanlig infektion skulle det inte vara förklaringen. Han skickade en remiss till mag o tarm så de ska kontakta mig. 
I provsvaren stod det också att jag har underskott av magnesium och att de röda blodkropparna fortfarande är små och inte tillräckligt röda. Så jag tog beslut att börja äta tillskott av magnesium samt att ta några järntabletter av de Monica fått när hon lämnat blod för att försöka få upp det som saknas i kroppen. Jag vet att vi transplanterade ska vara försiktiga med kosttillskott men rent magnesium har jag inte läst något om och hon på hälsokostbutiken verkade förvånansvärt insatt och sa att den sort jag köpte är rent magnesium utan andra ämnen iblandade. Järntabletter vet jag att vi med tarmsjukdomar egentligen inte ska äta då vi kanske ändå inte kan ta upp det men tänker att jag inte har något att förlora så testar en tid med att ta varannan dag så får vi se om jag känner mig piggare och kan växla upp åtminstone en växel till. 

Denna sommar är den första på många år då jag sluppit tillbringa tid på sjukhus och det är ju jätteskönt och Monica tycker det varit skönt att jag kunnat ha så mycket energi som jag haft och kunnat vara med på allt vi planerat. Jag håller med men vill samtidigt ha mer. Jag vill kunna leva obegränsat och hoppet har tänts lite igen nu när jag lämnat två prover i rad där lever- o gallprover är helt perfekta och det antagligen bara är tarmen som spökar lite nu. Den borde vi kunna få ordning på med en ökning av befintlig medicin eller möjligen en ny. Om jag dessutom äter sådant som är lätt för tarmen att ta hand om kanske det lugnar sig. Det är inget jättesvårt skov jag har. Om järntabletterna och magnesiumet dessutom kryddar på detta kanske kroppen känns bra om några veckor så jag klarar att jobba heltid plus vara en bra man och pappa. Träning vågar jag inte hoppas på än. Det ligger för långt bort. 

Jag går in på sista semesterveckan imorgon och Monica och jag har några saker vi skulle vilja hinna med men vi får se hur det går. Får försöka göra de på helgerna som kommer sedan annars. 

Angående vikten har jag fortfarande inte fått stopp på uppgången, uppe på 95 nu. 15 kg detta året. Har snart inga byxor som passar längre... Det hoppas jag också motivationen ska komma tillbaka om jag får mer energi. När jag börjar jobba gör jag av med mer kalorier också så det hjälper kanske till lite. Vi får se, det viktigaste är ändå att jag får känna mig pigg och frisk. 

❤️💕