Igår skjutsade Monica in mig till tåget strax innan kl 5 och efter fyra timmars slumrande i ett gammalt skraltigt tåg klev jag på spårvagnen som tog mig till Sahlgrenska. 

Efter några basprover, blodprover och samtal med läkare godkändes jag för dagens undersökning. 

Det blev lunch i restaurangen innan bussfärd till hotell Panorama där eftermiddagen och kvällen tillbringades. En dyr middag inmundigades också innan ishockeyn började. 

Efter en god natts sömn och en lugn morgon utan frukost mötte jag upp taxin som skjutsade mig till bruna stråket. Direkt jag kom på plats började förberedelserna med ombyte, nålsättning, antibiotika och voltaren. 

Jag blev nedrullad till salen och narkossköterskan tog emot mig och gjorde mig klar och när alla var på plats bytte hon syrgasen mot andra saker och jag snurrade bort i total avslappning. 

När jag vaknade igen låg jag på uppvaket och kollade klockan, 14:45. De borde börjat ca kl 13 så ca 1,5 timma borde de hållit på och jag frågade den första sköterska jag såg om hur det gått. Som vanligt sa de inget utan hänvisade till läkaren senare. 

Efter en stund hörde jag undersköterskan fråga min granne bakom skynket om hon ville ha äppeljuice eller glass och när hon hon kom in till mig påpekade jag på skoj att mig frågade de minsann inte om jag ville ha glass. 

Hon frågade om jag ville ha hallon eller Cola, jag sa att jag bara skojade men hon replikerade bara -"hallon eller Cola". Jag försökte igen att jag inte behöver någon glass men hon replikerade igen "hallon eller Cola" så jag fick ge upp och säga en Cola. 

Den var god... 😉

Displayen med de olika värdena var bakom mig så jag kunde inte testa att hålla andan ett helt varv denna gången. 

Efter en timma hörde jag de ringa till avdelningen och sa att jag var redo för att hämtas och på deras fråga om hur det gått hörde jag henne säga att det inte gått bra. Genast sa jag att jag tjuvlyssnat och hörde att det inte gått bra och frågade om på vilket sätt och hon sa att det stod på lappen att det blev "ett försök till ERCP". Men jag skulle få mer info på avdelningen  

Detta tolkade jag som att de inte hittat ingången till gallgången, på samma sätt som i Kalmar i somras. 

När jag var tillbaka på avdelningen pratade jag med sköterskan och sa att det inte gick bra utan att det var "ett försök till ERCP" och det var den info hon också fått. Läkaren var i rummet och pratade med min rumskamrat när jag kom men hon hade fler att prata med och var tvungen att läsa på vad de gjort med mig så jag gick och åt de köttbullar med mos de sparat till mig. 

På väg tillbaka från matsalen såg jag sjukgymnasten så passade på att fråga henne om vad det kan bero på varför jag får lite feber eller blir väldigt urlakad efter fysisk ansträngning. Hon hade inget riktigt svar men sa att det mer är en läkarfråga och skulle ta upp det på ronden imorgon. Hon frågade inte vem jag var eller någonting så undrar om hon kommer ihåg det. 

Tillbaka på rummet kom läkaren och sa att det varit för trångt för att kunna komma förbi och kunna ballongspränga och än mindre kunna sätta in en stent. Jag frågade om varför jag inte blir gul och får högt bilirubin och hon sa att mina förträngningar sitter högre upp i gallträdet och jag frågade om det inte är där de sydde ihop gallan med tarmen som är problemet och fick några fackord som svar så det verkar som det är högre upp det är trångt. 

De ska diskutera innan ronden imorgon om, och i så fall vad de ska göra med mig för att få ordning på mina gallgångar. 

Ett alternativ var tydligen någon avancerad variant av ultraljud där de ser gallgångarna tydligare, om jag förstod rätt. Om de bestämmer sig för det blir jag nog kvar här någon dag till. 

Det blev en stor kvällsfika nyss för jag var hungrig och snart ska jag se kvällens returer i Champions league här på min lilla telefon. Kan Man City vända ett 3-0underläge mot Liverpool? Kvällens stora fråga. 

Jag skriver imorgon igen när jag vet mer.