Julen har varit lugn och skön och förflutit enligt planen. Trots att Isak inte var hemma hos oss. I mellandagarna har jag jobbat två dagar och jag tycker det är roligt att jobba dessa dagar när det är färre barn och vi vuxna får tid att verkligen prata med barnen och ge dem den tid de egentligen vill ha av oss vuxna. Idag har jag spelat bordtennis, målar mandalas, ätit i lugn och ro och samtalat med de vid mitt bord mm. 

I förrgår gick Monica och jag till gymmet och då fick jag till en timmas effektiv träning igen. Innan vi kom dit kände jag inte alls för att träna men när jag fick syn på att stakmaskinen var lagad tändes lågan direkt. Det blev en kvart där, sedan 16 min på crosstrainern, en kvart på stakmaskinen igen för att sedan avsluta med 16 min motionscykel. Kroppen kändes bra och jag hade kunnat fortsatt men tänkte på en kompis som var uppe i fjällen och åkte utförsskidor med ett skadat knä. Han tyckte det kändes bra vid lunch så vek av från din plan och körde eftermiddagen också vilket gjorde att smärtan blev värre. Av hans läxa lärde jag mig att det är bättre at skynda långsamt. 

Det var nog rätt för ingen särskild träningsvärk fick jag och vi gick till gymmet idag också. Då hann vi bara med 45 minuter så 2x15 min stakmaskin med högre fart än senast och 16 min på crosstrainern med högre motstånd än senast. 

Det bästa av allt är ändå att jag har energi kvar nu efteråt. Matleveransen packades upp, apelsiner pressades och nu skriver jag här. Minns alltför väl både innan och efter transplantationen då ett träningspass tog hela den dagens energi och jag inte orkade mer. Tilläggas ska också att jag jobbat hela dagen också. 

När verkligheten blir sagolik! ❤️❤️❤️💕💕

Vasaloppet 30???? 21 februari 2020, hoppet har tänts. 

Jag vill önska er ett riktigt gott nytt år med mycket glädje och kärlek! Och håll er friska och krya! 

Imorgon är planen att vi åker in till Skansen och tittar live när den där dikten läses upp av Lena Endre.