Hej Amanda här igen! <3 

Man brukar ju alltid prata om en massa minnen som man kommer ihåg när personen var frisk, men jag kommer knappt ihåg hur det var innan pappa blev sjuk. Det känns som ett helt liv sedan har var frisk. Det känns nästan sorgligt när jag tänker på det för det är ju ändå inte så länge som pappa verkligen har varit sjuk.

Det jag tänker på är när vi är i simhallen eller på en badplats. Då så kastar pappa upp mig från vattnet från sina axlar eller så tar han sina händer under fötterna på mig och kastar upp mig. Visst jag var liten då men jag tyckte det var roligt och det kommer jag ihåg.

Men allra mest tänker jag på hur mycket han brukade skratta och att inte brukade ligga ner när vi hade gäster. Han brukade sitta med och prata mycket mer än han gör nu. Jag saknar hans skratt och hans prat. Jag vet att just nu så klarar han inte av att vara på bra humör hela tiden när vi har gäster och jag förstår honom för det är väldigt ansträngande att vara social för det har jag också märkt. 

Jag tror att jag kanske är rädd för hur det kommer bli efter operationen för att det känns som att det var så länge sedan jag hade en frisk pappa och då vet jag inte riktigt vad man gör men en pappa som är frisk. Ska man tänka på något annorlunda sätt eller kan man bara köra på sitt egna race? Ska man ta det lugnt eller ge allt man har?

Men jag har glömt hur mycket roligt och hur mycket vi skrattade ihop innan han blev sjuk. Jag har glömt vad vi brukade göra när han var frisk. Jag har glömt hur det är att ha en frisk pappa.