En undersköterska och jag bestämde att jag inte skulle äta någon frukost idag heller OM det nu fanns plats för mig. Hade jag då ätit skulle jag inte kunnat göra undersökningen ändå så deg blev svält idag också. 

När ronden kom sa läkaren att hon kände igen mig och tyckte jag var elak mot skopisterna som inte släpper in de i gallgången utan puttar ut instrumenten hela tiden. 
Hon hade skrivit en remiss till (vad det nu heter, jag hör inte vad de säger för förkortning) för en ny ERCP men visste inte när den blir av. 
Jag frågade om det var trångt på fler ställen än precis vid övergången och det är det sa hon. Det är trångt lite överallt. Jag kunde då inte låta bli att fråga om PSC:n är tillbaka och fick svaret att det inte kan uteslutas i dagsläget men de får bättre överblick när en magnetkameraundersökning över levern är gjord. 
Det har jag nog inte skrivit men den ska jag göra den 24 april. 

Läkaren sa att jag får bli kvar på sjukhuset och förhoppningsvis blir undersökningen imorgon. Jag skulle säga till min tolvfingertarm att vara snäll så de kunde få in den där stenten någon gång. 

Strax innan lunch kom sjuksköterskanoch sa att undersökningen inte blir de närmaste dagarna för det är sådan brist på narkossköterskor så det finns inga tider.
Jag får åka hem idag så kallar de mig igen om några veckor för ett nytt försök. Då ska skopisten använda sig av en kamera till om jag förstod det rätt. Snacka om att jag kommer ha ont i halsen efter det. 

Så jag meddelade jobbet att jag trots allt kommer imorgon, åt lunch på sjukhuset, bytte om, drog nålarna och sa hej då innan jag tog spårvagnen till centralstation och väntade på tåget. 

Här sitter jag nu på ett skakigt tåg och skriver så blir det några feltryckningar skyller jag på det. 

Aja, snart dyker det väl upp en ny kallelse då. 
Hoppas på bättre utgång då.