Igår kom Monica och Amanda till mig på sjukhuset med sverigetröjan så vi satt tillsammans i dagrummet och tittade på Sveriges härliga vinst. 

Idag fick jag åka hem. 

Ronden kom ganska tidigt och han sa att CRP sjunkit fint till 51 och att jag säkert kunde åka hem idag men han ville kolla med infektionsläkare först så de hade bestämt vilken antibiotika jag ska äta. Jag visade då honom den blåsa med gul vätska i sedan i lördags och hans första tanke var att det kan vara bältros men det trodde han inte när han fick titta lite närmare och när jag bara har en blåsa. Men för säkerhets skull beordrade han sköterskan att ta ett prov på vätskan och skicka det på analys. 

Innan dessa två saker var klara var jag tvungen att stanna kvar. 

Efter en stund kommer en läkare in och säger att antibiotikan är klar och det blev en liknande som jag hade senast men som är kryddad med ytterligare svampar. 
Ytterligare en stund senare kom sköterskan in och stack hål på blåsan, tog lite vätska ur blåsan och satte på ett förband. Efter de var jag fri att åka hem.

De skulle ringa om det är så att jag behöver göra något mot det de eventuellt hittar i vätskan från blåsan. 

På Apoteket sa de när jag hämtade ut medicinen att magen kan få problem med denna antibiotika, men det finns det ju hjälpmedel mot... 

Det känns i kroppen att jag har en infektion för jag är väldigt seg och trött. Både igår och idag får jag lite huvudvärk nu på eftermiddagen. Det tar tid för mig att återhämta mig från dessa febertoppar både fysisk och mentalt. 

Nu trodde jag verkligen att det var slut när värdena var bra och att jag samtidigt mådde bra. De båda har inte varit bra samtidigt innan. Jag vet inte hur jag ska göra, ska jag ställa in mig på att det kommer feber någon gång i månaden och slippa bli besviken när det kommer men då ge upp alla former av fysiska drömmar för deg är ingen idé med denna frekvens av infektioner. 
Andra vägen att gå är att återigen tro att detta var sista gången och riskera bli besviken om/när nästa infektion kommer men samtidigt ha min fysiska drömmar levande. De är inga mål än men drömmar. 

Det är nog inget jag kan bestämma nu utan tiden får visa vilken väg mitt huvud väljer. 

Nästa vecka ska jag jobba min sista innan fem veckors semester väntar. 

Tack för alla kryahälsningar ni skickat de senaste dagarna. Jag blir så glad att ni orkar bryr er, det här har hänt så många gånger nu att ni borde tröttna men ni visar ett stort hjärta. Tack! ❤️