I onsdags var det dags igen. 

Vi var vid stranden och badade och satt i skuggan när jag började frysa. Inte trodde jag att det skulle bli feber av det, det var ju bara lite kyligt efter dubbla bad och svalkande vindar i skuggan. Det vad faktiskt skönt att frysa lite i denna oerhörda värme. 

Jag fortsatte frysa när vi kom hem och den växlade upp så jag blev tvungen att lägga på mig finten i soffan och då började jag misstänka att det kanske inte stod rätt till. 
Två panodil intogs och efter någon timma började febern släppa och jag svettades ordentligt. 

Faran över tänkte jag när febern gått ner till 38 och tog en dusch och gick ner i källaren och la mig. 

Natten blev orolig då jag antingen frös eller svettades och jag tog alvedon kl 2 men den hjälpte inte och strax innan kl 5 gick jag upp för jag frös så mycket. Trots dubbla täcken frossade jag. Monica sa till mig att ringa avdelningen medan jag tyckte det kunde vänta då jag hade en tid för blodprov på torsdagsmorgonen. Det blev som Monica ville. 

Här sa sköterskan att min plan inte var så bra utan jag skulle till akuten då hon hörde mig frossa och febern nu var 39. Så Monica packade min väska medan jag låg kvar under täckena för att sedan skjutsa in mig till sjukhuset för tredje månaden i rad. 

Det gick snabbt på akuten men fick vara kvar där till kl 10:30 eftersom det inte fanns platser på avdelningen innan de skrivit ut några. 

När jag låg där i sängen på välkända medicinavdelningen med Monica i stolen bredvid kommer plötsligt sköterskan in och säger att jag ska till tandläkaren och se om det finns något i munnen som kan vara orsaken till dessa ständiga infektioner. 
Då jag numera hittar ganska bra här gick Monica och jag själva. 
De började med att ta en översiktsbild då jag fick sätta hakan och pannan i en ställning och fick sedan maskinen snurrande runt huvudet. 
Det syntes inget konstigt på dessa bilder så han fortsatte med att ta "vanliga" röntgenbilder och allt såg bra ut. Det var två tänder som kanske eventuellt skulle kunna vara boven så de undersöktes närmare men inte heller denna chansning av läkaren gav svar på vad det är som ställer till det. 

Jag var väldigt trött igår och sov mycket på dagen och trodde jag skulle få svårt att sova på natten men kl 22 somnade jag direkt nattpersonalen varit inne och sagt god natt och sov till kl 4 då det var dags för antibiotika och blodprov. Somnade om snabbt och blev nästan irriterad när de väckte mig 7:30. Trodde inte klockan var så mycket. 

När ronden kom sa läkaren att CRP är uppe över 100, levervärdena är lite höga (drygt 3), att jag får ligga kvar till söndag då han har bakjour och tittar till mina prover och mig för att sedan bestämma om jag får åka hem eller inte. 

Hans frustration är lika hög idag som för en månad sedan även om det inte kom en svordom idag. Han ska ringa till Sahlgrenska för konsultation och råd men lät inte hoppfull att de heller har mer att komma med. 

Vidare sa han att jag ska få en tre veckor lång antibiotikakur och därefter göra en magnetkameraundersökning för att se om de där abcesserna är kvar i levern. 

Det är planen nu. 


Akutläkaren sa att jag inte hade haft några febertoppar sedan i december innan dessa tre kommit nu i maj, juni och juli men Monica och jag tittade i min journal på 1177 idag och det var fler... Det var deprimerande att se svart på vitt hur mycket anteckningar det var där. Inte många veckor som var tomma där. Ett år gick vi tillbaka, sen fick det vara nog. 

Skulle ha ringt till kommunen idag om sjukskrivningen men har inte orkat bry mig om det, får bli på måndag. Även om jag är piggare idag så har nästan alla timmar tillbringats i sängen. Sov bara en liten stund på eftermiddagen. Jag har inte haft någon feber sedan i går kväll.