Här kommer det utlovade spännande inlägget:

Om ni kommer ihåg så skrev jag efter transplantationen att jag då inte ville veta något om vem min hjälteängel var för jag inte tyckte det spelade någon roll. Men innan nyår började jag bli nyfiken och skrev att jag ville veta vem det var. Jag kommer ihåg att det var någon av er läsare som skrev en kommentar att jag skulle försöka släppa tankarna på det, han hade upplevt andra som gått i de tankarna och det hade inte varit bra för den personen (om jag kommer ihåg rätt nu). 


Efter några dagar trillar det in ett mail till mig där det står: 
"Hej Stefan. 
Jag har följt dig en månad nu, gläds åt dina framgångar och oroat mig för bakslag.

Jag vet inte säkert, men beroende på datum kan jag veta vem din ängel är.

Du behöver inte svara, jag hade inte tänkt skriva förrens jag nu läste ditt inlägg om funderingar. 

Datum det isåfall gäller är xx november.

Jag önskar dig och din familj ett gott nytt år och att du snart är ditt gamla jag igen."

Jag visste inte vad jag skulle göra. Självklart blev jag nyfiken men visste också att sjukvården varit tydlig med att jag INTE fick skriva på ett sådant sätt att det gick att spåra för anhöriga till donatorn. Men efter att Monica och jag diskuterat fram och tillbaka bestämde vi oss för att svara på mailet. 

Vi har hållt mailkontakt hela tiden och samtidigt som jag var på tremånaderskontroll på Sahlgrenska var hon på återbesök för att få information hur de gått för de som fått sitt liv tillbaka tack vare hennes sambo. Om det rådde några som helst tvivel innan om hennes sambo var min hjälteängel så försvann de efter deras möte. Hon fick nämligen veta att han som fått levern är i 40-års åldern, hade PSC, fick opereras om pga trombos, fick åka till hemsjukhus den 14 december. 
Efter det är vi båda 100% säkra på att det är hennes sambo som är min hjälteängel!💕👼🏻💕 

Min rädsla för reprimander från sjukvården för att hon kunde hitta mig har gjort att jag inte vågat säga något men hon sa att hon har kontakt med en av mottagarna när hon var på sitt återbesök och fick bara positiva reaktioner. Jag har sagt det till kuratorn och hon hade också bara positiva saker att säga om att vi har kontakt så länge vi båda vill det. Det vill vi. 

Min hjälteängels sambo har skrivit många gånger till mig att ta det lugnt och inte stressa tillbaka, ta vara på tiden tillsammans med familjen och njuta av livet. Hon är en väldigt förnuftig person. 

Vi har skrivit om att träffas och det är något vi båda är positiva till och det ska vi se till blir verklighet. 

När jag frågade om det var ok att jag skrev om detta frågade jag även om hon ville skriva ett inlägg om hur hon upplevt allt det hon gått igenom. Det ville hon, allt för att kunna hjälpa och stödja andra anhöriga till organdonatorer, så inom de närmaste dagarna kommer det. 

Det har hjälpt mig att ha kontakt med henne under dessa månader och av hennes mail har det underlättat för henne också.