I lördags lärde jag mig något nytt som läkare varvar mig för men som jag inte förstått. 
De har sagt att jag ska akta mig för att vara i solen för att som transplanterad ökas risken för malignt melanom med ett antal procent. 
Jag satt i brassestolen och tittade på de fantastiska Iron man-deltagarna som cyklade förbi Linsdal. Det var halvklart så solen sken absolut inte alla de tre och en halv timma vi satt där men när jag kom hem var jag ordentligt solbränd på benen, kinderna och händerna. Monica som satt precis bredvid mig var lite röd i pannan men annars ingenting. 
Det jag inte förstått av läkarnas varning var att jag lättare blev solbränd än innan. Aldrig har jag sett så tydliga linjer efter tröja och byxor så här i slutet av augusti. Det börjar lägga sig nu men det har svidit i helgen. 

Idag var det så dags att lämna alla dessa blodprov som läkaren ordinerade förra veckan. 14rör blev det, skulle varit 15 men sköterskan missade ett bland alla papper. 

När jag fick telefonsamtalet förra veckan om de dimmiga fläckarna på levern googlade jag lite och fick några resultat om cancer i levern och kollade vilket blodprov som tas för att ta reda på om det finns några sådana celler i levern och hittade ett prov som heter AFP. Idag hörde jag sköterskan ringa till labb på sjukhuset och frågade vilket rör hon skulle använda till AFP-provet. Även om sannolikheten för att det skulle vara det är försvinnande liten verkar det som läkarna ändå tänkt tanken och att risken finns. Inte alltid bra att googla men jag vill veta så mycket det går och gärna så fort det går också. 

Jag vill inte ha ett samtal från sjukhuset imorgon eller på onsdag. 


Sköterskan som tog proverna idag förklarade vilket jobb det är att ta hand om dessa rör med blodprover. Vissa ska delas, frysas, läggas i mörker, centrifugeras osv. Hon behövde inte sticka om mig när hon märkte att det var ett rör för lite för hon kunde dela ett som jag redan tagit. Hon satte dit de rör hon skulle använda till att göra vid de olika rören och då såg det ut så här. 

Proverna ska sedan skickas till olika ställen också, de flesta till Kalmar men något skulle till Västervik och något till Linköping. Som hon sa, det är inte bara att sticka och sedan är det klart utan det är mycket jobb med att få fram resultaten. 

Jag håller tummarna för att det dimper ner ett brev från sjukhuset om någon vecka eller två där det står att alla prover ser bra ut och att det inte ringer någon de närmaste dagarna för är det något jag lärt mig de senaste åren är det att när det ringer är det dåliga nyheter som levereras och i brev kommer bra nyheter. 

För att få hjälp att inte fastna i mina många tankesnurror så mailade jag idag kuratorn igen och bad om att få komma tillbaka. Vi får se vilket svar hon kommer med. Hoppas hon svarar via mail och inte ringer... 

Jag tror inte på att det är någon cancer i min lever men kan samtidigt inte slå bort tanken på att risken finns. När läkaren ringde sa han att de såg ca 10 dimmiga fläckar och sätter sig bakterier på 10 olika ställen? Men å andra sidan, gör cancern det? Jag har ingen aning utan väntar på att brevet anländer om några veckor!