Jag fick för ett tag sedan reda på att, även om man som jag är sjukskriven kan jag få friskvårdsbidrag så idag var jag på massage. 
Jag må vara gammalmodig men jag tycker det känns underligt när massören möter mig med keps på huvudet, mjukisbyxor nedhasade över halva rumpan och tatueringar långt upp på halsen. Men massera kunde han ändå... 😉
Jag förklarade min sjukdomsituation och vilka muskler jag har mest problem med, vader, nedre delen av ryggen (högra sidan). Han började med ryggen och höll med om att det var värst nere till höger där jag var hård som pansar som han sa. Han hittade även en muskel mellan skulderbladen som gjorde väldigt ont. Han bearbetade ryggen ganska länge och när han gick tillbaka dit på slutet tyckte han att det var bättre men ändå inte helt mjukt och utan knutar. Efter ryggen tog han baksidan av benen och där hittade han en muskel som jag inte ens visste fanns, skräddarmuskeln, som utgår från insidan av knät och går sedan som ett S upp längs baksidan lår och fäster uppe vid utsidan ryggen/höften. Det gjorde ont när han tryckte på den muskeln, speciellt nere vid knät. Vänster baksida fanns inga speciella knutar så den gick fort men när han gick över till den högra och började närma sig de ställen där jag haft många sträckningar och bristningar genom åren var det inte längre skönt. I stora delar av den högra baksidan fanns ärrbildningar och knutar, det kände både han och jag... 
Sedan gick han vidare ner till vaderna och på "hörnet" av den vänstra vaden kom den värsta smärtan för dagen och han bearbetade den en god stund innan han flyttade över till den högra som jag på förhand trodde skulle vara värst men det gjorde inte alls lika ont. Han tyckte det var konstigt för han tyckte den kändes värre och den förklaring jag fick på det var att om man går för länge med ont i en muskel kan kroppen bygga som ett skal runt det som gör ont för att avlasta det och han bearbetade skalet men inte själva kärnan till mina problem med vaden. Låter troligt men vet inte om det är ett försäljningstrick så jag ska komma tillbaka så han kan komma åt kärnan. När han var klar med benen gick han tillbaka till ryggen igen och tog i väldigt hårt och när jag inte kved så mycket sa han att jag var en tuffing, för han tog i ordentligt. Jag tar det som en komplimang och tar åt mig, känns som jag behöver allt positivt jag kan få även om det är en så banal sak som att jag tål en massage bra. Jag fick också veta att jag har mycket muskulatur och en "bra" muskulatur. Vet inte vad det innebär men jag tar åt mig det också. 

Vi pratade en stund om donation och transplantationer och jag fick honom att ta fram sin mobiltelefon för att ladda ner mer organdonations app men han hade ingen surf kvar.... Han skulle göra det när kom hem sa han, vi får hoppas han gör det! 

Nu ligger jag under en filt i soffan och fryser och mår lite illa och har ont i många muskler. Det är viktigt att jag dricker vatten idag och i kväll annars finns risken att jag får feber eller mår dåligt så det är väl bäst att lyda och pimpla i mig en massa vatten. Han har lösgjort massa slaggprodukter i kroppen och då behövs mycket vatten att forsla bort det ordentligt ur systemet. 

Nu börjar känslan av att transplantationen inte blir av komma tillbaka, det svänger fort för mig. De andra i familjen hinner inte alltid med. Enligt min uträkning igår har jag 17 dagar på min sida kvar. Koordinatorn sa att det är en vanlig känsla att ha när man väntat så länge som jag gjort, känslan av att det aldrig blir av. MEN helt plötsligt ligger jag där med en ny lever i min kropp. Tror knappt på det när jag skriver det. 

Imorgon är det dags för sjukgymnastik igen, räknar med att bli själv imorgon igen. Tillsammans med korsbandspatienterna förstås.