Stefans fru Monica här:

Ännu en dag har gått, ännu en vecka, snart ännu en månad. Utan att vara medvetna om det räknar vi timmarna, minuterna, sekunderna. 

Vi väntar...vi väntar...vi väntar. Vi väntar på att livet ska ta oss i en annan riktning. Att livet ska ändras från det här parentesväntelivet till ett "vanligt" liv.  

Att få slippa gå på helspänn och vänta på ett telefonsamtal som ska förändra det här livet vi lever nu. Att få slippa undra och fundera på när är det dags. Att få slippa oroa sig för hur det ska gå med operation, återhämtning och uppföljning.

Den dagen kommer, vi vet bara inte när, men den kommer. Då samtalet kommer, då resan i sjuktaxi blir av och framförallt då levertransplantationen blir genomförd. Den kommer...fram tills dess finns bara väntan...

/Kram Monica