I tisdags började jag frysa på samma sätt som jag gjorde förra veckan och trodde det är mitt normala tillstånd nu när det blivit kallare ute, att jag lättare fryser nu än tidigare så blev inte särskilt orolig. På väg hem efter jobbet stannade vi i stallet och tittade när Amanda red och sedan åkte vi hem. Väl hemma i soffan kändes inte tillräckligt med bara en filt utan jag önskade få både ett och två tecken. När inte heller det hjälpte hämtade Monica febertermometern och den visade då 38,0. När den var på väg mot 38,5 övertalade Monica och Amanda mig att ringa in redan då och inte vänta på frossan som brukar komma där vid 39-39,5 utan försöka komma in innan så kanske det inte behöver bli så jobbigt för mig. Jag tänkte att det inte är någon idé, de kommer ändå säga att jag ska avvakta och om de mot förmodan säger att jag ska åka in säger de på akuten att det inte går att göra något vid så låg temp. 
När jag ringde sa sköterskan att det är lika bra att åka in när det varit så många gånger, ingen mening att vänta. 
Så Monica skjutsade in mig till akuten. 
Där berättade jag historien och att jag åkte in tidigare än vanligt efter familjens påtryckningar och de fick beröm för att vara en klok familj... 

Läkaren kom väldigt snabbt in till mig och sa att jag läggs in på avd 17 med intravenös antibiotika så får vi se vad proverna imorgon säger. 
Jaha. 

Monica hade rätt igen. 

Det tog bara två timmar innan jag var uppe i salen på avdelningen. Där fick jag antibiotikan och sov sedan bra. 
Igår hade inte crp stigit mer än till 24 och de övriga proverna spretade lite men inte så högt så slapp jag bara febern så skulle jag få åka hem som idag. 

Akutläkaren tyckte sig höra något blåsljud på hjärtat så för säkerhets skull ville han ha ett nytt ultraljud för att se så det inte satt någon bakterie på klaffarna och det gjordes igår utan anmärkning, allt såg fint ut. 

Så länge jag låg stilla i sängen kände jag mig ok men så fort jag reste mig upp kände jag huvudvärken och tröttheten i kroppen. 
Igår kväll steg tempen bara till 37,5 så jag klarade mig och på dagens prover hade crp bara stigit till 50 så inga hinder för att släppa hem mig. 

Jag åt lunch på avdelningen innan jag packade ihop mig och hämtade de två olika sorterna antibiotika jag ska äta i tre veckor nu.

På ronden igår sa min läkare att det inte finns några rekommendationer för min situation utan vi får prova oss fram. Eftersom det nu tog två månader sedan förra infektionen samt att fläckarna i levern såg bättre ut på senaste magnetkameraundersökningen bestämde han att jag kör en likadan kur igen så kanske kan det dröja ytterligare längre tid om jag äter en till. Det är förhoppningen i alla fall. 

Monica och Amanda hade nog rätt i att det var bättre att åka in tidigt för jag tycker inte jag riktigt så sliten och trött i kroppen nu som jag brukar vara när febern varit uppe vid 40. Nu steg den inte ens över 38,7. Kanske att jag gör likadant nästa gång, man vet aldrig... 

Trevlig helg på er! ♥️💕