Till läkarsamtalet i onsdags följde Monica med och när vi var i Huddinge slutade Amanda skolan i lagom tid så hon också kunde vara med. Då restriktionerna har släppts kan anhöriga nu följa med till sjukhuset. 
Starten på ett besök hos läkaren brukar alltid börja med att jag får frågan om hur jag mår men denna gång kom inte den frågan direkt utan hon berättade istället att hon anmält mig till fredagens konferens med utgångspunkt på att bestämma vilken av åtgärderna en ny utredning eller att operera om kopplingen där gallgången går in i tolvfingertarmen och ville ha min och familjens tankar och vad vi föredrar. 
Hon gick igenom risker med respektive åtgärd och med en ny transplantation är riskerna dels gallgångsproblematik men det vet jag hur det ter sig då jag haft det i fem år men det kanske största orosmomentet är att en intransplanterad lever har vuxit fast i omgivningen och kirurgerna är tvungna att skära loss den och med det ökar risken för blödningar. 
Den största risken med att operera om kopplingen är att det ändå inte kommer hjälpa. Det är kanske inte där problemen sitter. De undersökningar som gjorts tyder på att problemen kommer från levern och inte kopplingen. 

Jag sa att jag hellre gör en ny transplantation då jag för ganska länge sedan slutat tro på att det går att få ordning på detta utan en ny transplantation och skulle det bli så att gallgångarna fortsätter strula har jag ändå gjort allt jag kunnat för att det ska bli bra. Monica och Amanda höll med så läkaren skulle ta det med dig till konferensen. Hon själv tyckte också det vore det bästa alternativet så som mina infektioner har radat upp sig med oförminskad frekvens. 
När de var klara med konferensen skulle hon ringa mig och meddela beslutet. 

Dagarna från onsdag till fredag eftermiddag blev långa! 

Antar att konferensen blev relativt kort för hon ringde redan strax efter kl 14 och sa att de kom fram till att det bästa för mig är att genomgå en utredning för en ny transplantation och att hon skickat en remiss till hepatologen (leverläkarna) så ska de kalla mig. De gör på lite olika sätt, antingen kan jag läggas in och alla undersökningar görs i snabb följd eller så sprids de ut och jag får åka fram och tillbaka. Jag vet inte vilket av de som blir aktuellt. Inte heller vilket tidsspann det rör sig om, hinner det bli klart innan jul tex eller en bit in på nästa år? Antar jag får reda på det när kallelsen kommer. 

Sedan i fredags har tankarna snurrat och jag har inte riktigt kommit fram till hur jag ska ställa mig till det hela. 
Det bästa hade självklart varit att infektionerna hade kunnat sluta utan att behöva en ny transplantation men som läget är nu efter fem år utan förbättring är väl det det bästa alternativet.

Det känns bra att läkarna äntligen bestämt sig för att göra något åt det men samtidigt omtumlande att gå igenom en transplantation till. Bara hoppas att allt kommer gå bra och att jag slipper få en propp denna gång. Läkaren tror att det är därifrån mina problem kommer, det blev för stor syrebrist under för lång tid och skadan blev för stor. 

En del av undersökningar som ingår i utredningen har jag redan gjort såsom tex tandläkaren och njurarna ska kollas på femårskontrollen den 14 december och koloskopi på torsdag. 

Även om det är extra svårt nu när det snart är jul ska jag verkligen försöka gå ner några kilon i vikt för att skaffa mig och kirurgerna så bra förutsättningar som möjligt för en lyckad operation. 

Vi får se hur lång tid allt tar och hur jag lyckas med mitt mål. 

Ta hand om varandra! ❤️💕