För en liten tid sedan fick jag ett mail från omvårdnadspodden där det stod att de ska spela in ett avsnitt som handlar om donation/transplantation och frågade om jag vill vara med och prata ur patientens perspektiv. Genast blev jag både glad och nervös. Självklart är det kul att de frågar mig men samtidigt träder självtvivlet fram och ställer sig främst. Kan jag bidra med något om det? Det var ju så länge sedan jag transplanterades. Jag svarade just det att jag blir nervös när jag kliver ur min ”comfortzone” och undrade om jag kunde bidra med något då det var drygt tre år sedan jag transplanterades och ville de ha någon som var mer nytransplanterad kunde jag hjälpa till att fixa det. Svaret jag fick var att hon läst min blogg och tror att jag visst kan bidra så att det blir ett bra program så nu ska jag spela in ett poddavdnitt i maj. Hon lugnade mig med att skriva att det skickas ut en frågeguide någon vecka innan och att det ju inte är direktsänt utan jag har möjlighet att ta om när det blir fel. Det blir spännande men nervös kommer jag säkert att vara när det väl blir dags. 

Då jag inte hört något från psykologen jag fick remiss till i mitten av februari och läkaren på transplantation sa att jag ska få en tid i mitten av mars ringde jag de igår och kollade hur de ligger till med tider. Även de har högt tryck på sig nu och då de försöker ha så många möten som möjligt digitalt för att minska smittspridningen tar allt lite längre tid än vanligt så sköterskans prognos var att jag får vänta ytterligare en månad innan det blir min tur. 

I tidigare inlägg skrev jag vad läkaren sagt till mig vad som gäller här angående coronaviruset. Vill bara poängtera att jag läste i en grupp på Facebook att på Sahlgrenska i Göteborg hade de sagt till den som skrev inlägget att alla transplanterade skulle se sig själva som nytransplanterad. Med allt vad det innebär. Men jobba skulle hon fortsätta göra. Jag vet inte vilket jobb hon har och därmed inte hur mycket hon utsätts för där men lite motsägelsefullt tycker jag det låter. Om jag ska fortsätta inom samma område läste jag på MOD att de i Italien hade sett att transplanterade barn klarade coronaviruset minst lika bra som andra barn, kanske t.o.m. lite bättre. Läkarna spekulerade försiktigt om orsakerna till detta men vågade inte säga för mycket då det inte visste så mycket mer än just det. Det låter ju lovande och jag hoppas att vi vuxna också klarar oss minst lika bra som övriga.  

Jag hoppades på Bamses dunderhonungseffekt efter det järn jag fick i måndags men den där jätteskillnaden har, som vanligt, uteblivit men igår tyckte jag mig känna en skillnad i kroppen ändå. Lite mer energi att ta av. Fick t.o.m. lust att cykla en liten sväng men lärt mig av tidigare gånger att ta det lugnt och låta kroppen få mer tid på sig. En annan orsak till att inte ge mig iväg var att toabesöken kommer mer frekvent och plötsligt, vill inte ha för långt till en toa... Jag hade glömt bort vilken skillnad det är på vilket sätt kroppen släpper ifrån sig det som kommer ut. Ni får ursäkta om det blir skitsnack nu och om ni tycker det är äckligt kan ni hoppa över kommande stycke. 💩

När magen och tarmarna är friska är det inga problem att hålla sig en stund innan det är dags att gå på toa och bajsa men när tarmen är inflammerad, vilket proverna talar för och jag tror, går inte det utan när det är dags måste en toalett vara nära. För mig är skillnaden på Chrons-bajs och ”vanligt” att nu är det i stort sett vatten som kommer ut tillsammans med små små, ofta mörka, avföringsbitar. Att ta avföringsprov på detta skulle inte vara lätt. 😝 Så det är extra viktigt att jag dricker lite mer vatten nu också när kroppen släpper ifrån sig mer än vanligt. Det blir svårare att tänka på då min aptit inte är så bra heller och jag inte äter så mycket. Även om det i sig är positivt att jag går ner några kilon igen är det väl inte bra att jag gör det pga sjukdom men ca två kilon har försvunnit senaste veckorna. 

Då min chrons hållit sig lugn i ca tio år hade jag glömt vilken skillnad det är. Jag hoppas verkligen mag o tarmläkaren gör något snabbt med mig på måndag när vi träffas. Inte för att jag räknar med att hon gör något på måndag men att en koloskopi blir bokad snarast så de ser hur tarmen ser ut och vilka åtgärder som måste göras. Jag tänker som så att det borde inte hunnit bli så mycket inflammerat än så åtgärderna kan få snabb och bra effekt om de sätts in nu än om de ska vänta så hinner inflammationen bli svårare och det krävs mer arbete och tid för att det ska bli bra. Men antagligen är det väntetider även där så det hinner nog gå lite tid är jag rädd. 

Nu önskar jag er alla en trevlig helg och ta hand om varandra och ring till era äldre nära och kära och fråga om de vill ha hjälp med något nu när de ska vara försiktiga. Jag bad syrran handla till mamma då det är lite långt till Öland härifrån. 

❤️💕