Om jag ska sammanfatta årets semester så blir det att de två första veckorna var bra. Jag kände mig ganska pigg och fick en del gjort ute i trädgården, sånt som inte gjorts på länge. Vi alla hjälptes åt och det var trevligt att hela familjen jobbade tillsammans. 

Fredag andra veckan fick jag lite feber men den gick inte upp så högt och det hjälpte med panodil och sova. Men det fanns nog något i kroppen för kommande onsdag fick jag feber igen och trots panodil och sömn närmade den sig 40 grader och tillsammans med frossa blev det fyra dagar på sjukhus. 
Efter det har inte kroppen återhämtat sig riktigt, tvärtom faktiskt eftersom senaste veckan har jag varit tvungen att använda stödstrumporna igen. Den värmen som varit har inte underlättat återhämtningen heller. 

Semestern blev inte som jag tänkt och mycket av det som skulle hinnas med förblev ogjort. Trodde jag lärt mig att hålla nere förväntningarna men gick på ytterligare en mina med besvikelse som följd. 

Imorgon kl 7:15 ska jag infinna mig på jobbet för att jobba heltid. Jag känner oro för hur jag ska klara det, där finns ingen möjlighet att vila eller lägga sig en stund. Nu kommer 46 nya förskoleklassbarn tillsammans med 25 nyblivna 1:or som ska tas omhand så de känner sig trygga och ge de möjlighet att utvecklas så mycket som deras potential tillåter. Det är ju därför jag är där och då måste jag vara tiptopp så barnen får möjlighet till det. De kraven har jag på mig själv. 

För att klara det måste jag vara fylld med tillräckligt mycket energi och det är där min oro landar, har jag så mycket energi lagrad att jag kan ge eleverna den energi de behöver. 

Två veckor av de tre veckor jag ska äta antibiotika har passerat och magen har protesterat lite men inte så farligt, hoppas det håller sig så sista veckan också. 

När jag får träffa läkaren nästa gång måste jag komma ihåg att säga till om brocket och området runtomkring för det gör ont där när jag sitter ner. Det gör ondast uppe vid revbenen och det är ingen som sagt något om eller jag läst något om. Skönt att sätta gördeln där och få tryck precis vid revbenen. I våras sa både de i Göteborg och i Kalmar att en operation av brocket kan bli aktuell i höst när jag stabiliserat mig. Undrar om jag har gjort det? Mina underben gör också ont trots stödstrumpor, också något att ta upp med läkaren. 

Jag ska göra mitt absolut bästa för att klara av jobbet på ett bra sätt samtidigt som jag är en bra man och pappa här hemma.