Jag fick lägga mig i en säng på ett dubbelrum med en man som levt ett hårt liv, han har nog inte bara druckit mjölk i sitt liv. Jag kunde inte hjälpa att jag blev bitter och tänkte att det skulle kännas orättvist om han fick en lever före mig. Jag vet att han har/haft en annan sjukdom än jag men jag kunde inte hjälpa att jag tänkte så. 

Sköterskan tog en massa rör med blod och var tvungen att ta om tre för att det stod svakkhed på etiketten... 

Vi har fått en grundläggande information av patientkoordinatorn om hur det hela går till. Tre saker som jag reagerade på mest var att väntelistan går uteslutande på hur sjuk man är och inte alls hur länge man väntat, jag fick känslan av att jag kanske är mer sjuk än vad jag själv förstått och att hon sa att Vasaloppet 2016 inte är helt kört än.... 

När hon sa det blev Monica orolig och hon tog tillbaka det när hon förstod att jag kanske går för hårt. 
Både Monica och jag fick känslan att jag kommer att få transplantera, hoppas den känslan stämmer!

Mötet med alkoholläkaren gick väldigt snabbt så nu sitter vi och väntar på att taxin ska hämta oss tillbaka till Sahlgrenska för möte med leverläkaren. Det viktigaste mötet dessa dagar. Det är slut på alkoholhaltiga drycker för mig nu men det gör inte så mycket. 

Återkommer efter leverläkaren.