Jag har inte varit nära att kunna släppa de där tre bokstäverna som läkaren på Sahlgrenska sa till mig. 

PSC

"Att det är trångt längre upp i gallträdet kan tyda på att PSC:n är tillbaka".

Jag vill verkligen, verkligen inte att det ska vara så. Tanken på att risken finns gör mig skräckslagen. 

Jag vet att det inte är någon idé att oroa sig innan jag vet om det faktiskt är så men det tog så hårt på mig förra gången att bara tanken på att risken finns tar mig tillbaka dit och det är en plats jag definitivt inte vill vara på. 

Monica försöker peppa mig så mycket hon kan men inte ens det hjälper så mycket. 

Hoppandes att kunna släppa det när jag jobbade men tankarna snurrade även då. Igår tillbringade jag dagen tillsammans med mamma och det var trevligt. Hon har så mycket runt sig nu så jag sa inget om min rädsla. Idag har Amanda, Monica och jag städat bilen och det har varit skönt att styra tankarna åt andra håll. 

OM det nu skulle visa sig vara PSC igen behöver det inte utveckla sig som förra gången. 

Imorgon ska jag lämna månadens blodprov sedan är det inget mer planerat kommande vecka men veckan efter blir det sjukgymnasten måndagen 23:e, magnetkameraundersökning tisdagen 24:e och kurator och läkarsamtal på fredagen 27:e. 
Då borde jag få reda på hur det står till med gallgångarna. 

Den 9:e maj är det dags för en ny koloskopi. Fick en kallelse häromdagen. Tillsammans med ett recept på fyra påsar laxabon som ska blandas med fyra liter vatten. 
Efter det borde det vara dags att åks tillbaka till Sahlgrenska för en ny ERCP. 

Ska försöka att inte oroa mig de kommande två veckorna men kan inte lova något.