Idag var jag tillbaka hos sjukgymnasten igen (i och för sig på en ny plats) och hon började med att sätta mig på en motionscykel för fem minuters uppvärmning. 
Efter det laddade hon en cd-skiva med tidsinställda intervaller på i en bärbar cd-spelare. 
Där satt jag och trampade 55-57 varv i minuten på ett motstånd som var ansträngande i två minuter och sedan en minut med lätt motstånd. 

Jag fick instruktioner om att köra så många intervaller jag kunde utan att gå upp till mycket ansträngande. Pulsklockan var en bra vägvisare om hur stor belastningen låg på och de första låg pulsen på 120-talet men den steg sakta men säkert uppåt till 148 på den tionde och sista. 

Så som jag ansträngde mig idag har jag inte gjort de två gånger jag följt med familjen till gymet de senaste veckorna då jag stått 20 minuter i stakmaskinen och därefter 20 minuters promenad på ett band. Då har jag tagit det väldigt lugnt och inte blivit särskilt andfådd. 

Jag sa det till sjukgymnasten idag att om jag klarar detta utan att få huvudvärk eller feber är detta ett stort steg framåt. Än så länge så känns det bra. 

Det var väldigt skönt att bli lite andfådd och svettig igen. Hon gav mig lite papper att torka av mig svetten med drygt halvvägs. 

Jag ska tillbaka till henne på tisdag kl 7:10(!), det var enda alternativet om jag ska slippa ta ledigt från jobbet. 
Sedan tycker hon jag ska fortsätta med intervallerna två gånger i veckan kompletterat med ett styrkepass på gymmet där jag ska koncentrera mig på de stabiliseringsövningar jag fick från sjukgymnasterna på sjukhuset förra året. 

Med denna träningsmängd så borde det gå snabbt tills jag kan cykla till Ikea för att slippa ta bussen ända hemifrån. Förutsatt att kroppen tillåter det! 

På tisdag är det dags för laxering inför onsdagens koloskopi.