Igår var jag och hela familjen i Degerhamn på södra Öland där en kompis arrangerade ett motionsevent, spring i benen, till förmån för barncancerfonden och informerade om organdonation och hjälpte några att anmäla sig till donationsregistret.

Solen lyste och energin flödade runt alla glada och positiva människor som var på plats. 

Denna energi smittade av sig också på mig och det var väldigt skönt och lättande att slippa tänka på eventuella ny diagnos. 

Monica och jag tog en 2km lång promenad och passade på att prata med en fd klasskamrat medan barnen gav sig ut på 5 km. 

Det blev många kära gamla återseenden som gav mycket energi som spiller över till idag också. 

Imorgon blir det sjukgymnastik kl 8 så det blir till att gå upp tidigt men senaste tiden har det räckt med ca 8 timmars sömn igen efter att ha varit i behov av fler timmar. 

Det borde vara ett bra tecken. 

Efter imorgon hoppas jag få veta hur jag ska göra för att komma igång med träningen på ett sätt kroppen klarar. Men jag tror att hon kommer säga att jag måste känna själv hur mycket jag kan köra. Det är just det som är problemet att jag inte kan och för det mesta känns det bra medan jag håller på men så kommer besvären efteråt. 

Vi får se vad hon säger. 

På tisdag är det dags att glida in i tunneln och göra magnetkameraundersökning. Ingen förberedelse krävs mer än att jag ska vara svältande i sex timmar. 

Jag skriver antingen imorgon eller tisdag igen.