Jag återhämtade mig bra efter magsjukan förra veckan och en positiv sak var att jag fick se en sjua först på vågen igen men nu är det återställt med en vikt runt 82 kg. 
Inte bara jag har varit trött denna vecka, många på jobbet har gått på sista energin. Både vuxna och barn. Tror inte att det bara var magsjukan som tog min energi utan hela detta halvår har varit intensivt. 

Amanda har styrt upp julförberedelserna här hemma så vi ligger bra till med allt så de här sista dagarna kan vi låta julen komma till oss i lugn och ro. 

Idag gick Monica och jag till gymmet en stund och även om jag blev besviken när jag såg att stakmaskinen fortfarande var trasig trots att den var felanmäld 17/12 höll jag på en timma. 15 minuter på crosstrainern, 15 min på motionscykeln X 2. Med varierande motstånd. Med 30 sekunder kvar av passet hände något som jag inte varit med om på åratal (känns det som i alla fall) då svetten droppade från ögonbrynet ner på styret. Det var underbart att se. Kroppen kändes bra och pulsen var uppe som högst runt 145 men låg oftast runt 130. 
Jag såg mig själv glida i faders spår under kortvasan. Samtidigt ställer kanske huvudet till det lite för mig då tankarna inte tycker tre mil är långt men kroppen har inte varit i närheten av att hålla igång på den nivån i fyra timmar som det antagligen kommer ta om det överhuvudtaget blir möjligt att försöka. 
Har släppt halvvasan också utan nu är det kortvasan om det blir något alls. 

Jag vill tacka för senaste tidens fina kommentarer jag fått här på bloggen. Det är lika peppande varje gång det kommer en kommentar. 
En av de som skrev hade en solskenshistoria efter sin transplantation och hade känt en liten rädsla att skriva om det men det vill jag absolut inte att någon ska känna. För att visa att de flesta transplantationer trots allt går bra får ni gärna skriva till mig så kan jag publicera några av era texter så den sanningen kommer fram. Kan bli skevt om bara min historia beskrivs då den inte är representativ för hur det oftast går efter en transplantation. 
Jag blir absolut inte bitter av att få läsa eller höra andras lyckade operationer. Mitt liv är så otroligt mycket bättre nu än innan och jag ger inte upp på att det kan bli ännu bättre med tiden och stenten. Nu när det tydligen inte är någon PSC som är tillbaka finns det inget som tyder på att det ska bli sämre i alla fall. 

Jag tycker min frånvaro från jobbet varit mycket denna termin men när jag tänkte ett varv till är det en kolangit med fyra dagar, en magsjuka med tre dagar, två virusinfektioner med sammanlagt sju eller åtta dagar. 14-15 dagar är en del men inte så mycket jag först tänkte. Får jag vara nöjd med men borde kunna förbättras nästa termin då kroppen vant sig vid de nya virusen och magsjukan inte går samt att jag får in en ny stent i januari. 

Jag hoppas på ett friskt 2020! ❤️💕

Nu önskar jag er alla en riktigt god jul! 

Ta väl hand om varandra och passa på att ta reda på vad era nära och kära vill göra med sina organ när dessa inte längre behövs. Ta ställning för organdonation.