Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner mig men kom på ett försök nu på morgonen. 

Jag liknade mig själv med en segelbåt som tappat sina segel. 
Med sina segel kan en segelbåt ändå kryssa sig framåt trots att det blåser motvind. Det tar längre tid och det innebär mer jobb men en har ändå kontroll och vet hur en ska göra för att röra sig framåt. Nu när mina segel är borta kan jag inget göra än att sitta där i båten och se vart vindarna och strömmarna tar mig, helt utan kontroll. Allt jag kan göra är att hoppas att jag hamnar där jag vill. Utan kontroll hoppas jag att läkarna kan laga mina segel med början på torsdag. Om de inte kan kanske de kan visa hur jag själv kan sy ihop de hjälpligt så jag kan utnyttja lite av vinden i alla fall. Åtminstone styra om jag inte kan ta mig framåt. 
På sina röntgenbilder kanske de ser vad de behöver fixa till för att ge mig full fart framåt igen och sedan hoppas jag att psykologen kan ändra riktningen på vinden så jag får medvind istället. Jag tror nämligen att jag på något sätt tror att det blåser mer motvind än vad det egentligen gör men vet inte hur jag ska göra för att uppfatta det rätt. Jag är sådan, när kroppen känns bra är det dags för Vasalopp och tvärtom när kroppen inte känns bra är det bara att packa ihop och bli sjukpensionär. Inte ens här hemma hinner de med i mina svängningar. 

Nu är det ändå en vecka sedan senaste febern men ännu har inte kroppen vaknat till och börjat fylla på med energi. Sju dagar borde väl vara tillräckligt trots antibiotika? 

Lyssnade på Robert Brobergs låt ”När verkligheten blir sagolik” idag igen och vill känna den där glädjen när det känns precis så. 

En fråga jag skrev upp på min lista till läkaren på torsdag var att vad de/vi ska göra för att jag ska bli pigg igen. Räcker det med mer järn? Byta stent? Prata med psykolog? Kombination? 

Som ni märker snurrar mina tankar åt många håll samtidigt mest hela tiden och jag vet inte hur jag ska få stopp på dem. Nu är det inga konstruktiva lösningsorienterade tankar längre utan bara frågor jag inte har svar på, längtan efter (det just nu) ouppnåeliga, mm

Nu ska jag i alla fall ut i solen en stund och få ljus i mina ögon och förhoppningsvis få lite energi av det. 🌞
❤️💕