Sedan förra inlägget har jag fått börja äta omeprazol igen då jag hade ont i magen och som första åtgärd sattes den in och det hjälpte. Läkarna var lite oroliga för att stenten hade åkt ut lite grann och låg ock skavde mot tarmen då jag inte hade några sura uppstötningar men när medicinen hjälpte och avföringsprov inte visade på något som helst blod i avföringen så är de farhågorna borta. 
De två blodprov jag lämnat har blivit ännu bättre för varje gång. Så bra som de är nu var det väldigt länge sedan de var. ALAT och ASAT (levervärden) är inte ens nära gränsvärdet utan helt normala. Bilirubin ligger på 15-17 och gränsvärdet är 26 och crp var senast 6. Blodvärdet HB stiger sakta men säkert och var i måndags uppe i 130 så snart normalt igen. 
Det enda som inte ser ut att nå normalvärdet den närmaste tiden än ALP (gallvärdet) som ligger i det närmaste stilla på 2,6 (1,något är gränsvärdet). Men det är så lite över att det är helt ok. 

Så värdemässigt ser allt bra ut. Fantastiskt skönt!!!! 

I veckan åkte jag på en ”vanlig” virusinfektion med halsont och feber så jag tvingades vara hemma från jobbet andra halvan av veckan. Då kom jag på att det var länge sedan jag hade haft ont i halsen. Flera år sedan måste det vara. Blev inte särskilt orolig när jag vaknade på natten med feberkänsla i kroppen för det var inte på samma sätt som när det är kolangit. Detta var inte alls lika aggressivt. 
Lite förkyld är jag nu men inte så farligt, det går nog över snart. 

Jag har inget läkarbesök eller provlämning inplanerad, det var sista i måndags. Samtidigt som det är skönt är det lite nervöst eller skrämmande. De har haft tät kontroll på mig i stort sett sedan i början av maj när de täta kolangiterna började och nu får jag klara mig själv. Sovmorgon imorgon när jag slipper sitta på vårdcentralen och vänta på att få lämna prov. Första gången sedan jag började jobba. 
Kraften och energin i kroppen är fortfarande inte på plats. Framförallt i benen och särskilt vaderna är det som är mest utsatta. Behöver kanske mer tid att återhämta mig efter den sjuka sommaren. Det är bara 18 dagar sedan jag slutade med den sista av de tre antibiotikan jag ätit hela sommaren. Jag ville börja jobba så fort som möjligt men ur  återhämtningsynpunkt var det kanske inte så smart men det är ändå inget jag ångrar. 
Hoppas jag kan lugna mig lite på jobbet snart och gå på rutin och inte vara på helspänn hela tiden och på det sättet spara lite energi. Är inte där än riktigt. 

Tankarna på att komma ut på en promenad/joggingtur har börjat dyka upp i huvudet men så länge benen känns som de gör väntar jag. Har varit uppe på vinden och hämtat vantar och tittade på rullskidorna också men här är så backigt överallt så de får ligga kvar där ett tag till. 

Tillkommer det inget problem så blir nästa besök hos sjukvården om ca två månader då det är dags för en magnetkamera för att se hur gallgångarna ser ut, om stenten ligger kvar där den ska och om den abscess som fanns i levern är borta. 
Om jag lyckas vara fri från kolangiter så länge vill säga... 

Känns skönt att hösten nu kommit med klar och frisk luft.